Råttor i bur |
Hjärtat i halsen, tårar i magen mina händer som skakar,
vill bara kräka upp dina lögner, eran avund gör er svaga.
Som råttor i enbur sitter ni låsta med rutin som förbannelse.
Varför ska jag straffas? För vad ni är och förblir..?
Dina ord gör mig illa. Men bara för stunden. Jag är vacker
jag är allt de ni inte kommer bli igen. Känner ni lukten?
Älderdomen står på dörren och den ruttna stanken av rynkor och
ensamhet har nu kommit.
När jag tänkte på stjärnor, var de dig jag såg.
Solen som steg i gryningen var ni. Nu finns de inget kvar
Med en kniv i ryggen står jag kvar. Men när samvetet knackar på eran dörr
då ni inser att inget blir som förr. Medans jag och hjärtat
mitt är lyckligt kära, De ni gjort mot mig får ni i graven bära.
|
|
|
|
