ska jag våga åka? |
om man lever med smärta och sorg för länge,
kan det då döva de riktiga känslorna?
ett tag var du ljuset i mitt liv..
vi tog stora kliv över vänskapens stig.
sedan var det slut, solskenet blev till regn.
jag kanske inget visade på utsidan,
men på insidan grät mitt hjärta floder.
efter regn följde åska med blixt och dunder,
tornados, översvämmningar och fruktansvärd torka.
mitt inre var i uppror!
men nu är allt det förbi..
allt har följts av en tjock grötig dimma..
en dimma så grå att man inget kan se..
känns som att leva i ett sorts mörker
kan bero på att du aldrig hör av dig, önskar jag kunde få se dig
en gång till, bara en gång till i mitt liv..
kanske borde jag ta tåget? det är ju ändå bara tre timmar bort..
|
|
|
|
