Hästmördaren, Del 3 |
Del 3:
Tyst sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra, så hör jag rösterna. Det är de, männen som mördade Chiko. Tyst sätter jag mig upp och kikar över boxkanten. Männen står och pratar med varandra, de går sakta närmare boxen jag sitter i. När de kommit fram ser jag förtvivlat mig omkring för att försöka hitta något att gömma mig i, men till min stora förvåning går männen bara förbi och fortsätter in i ett av rummen. Lättnanden är så stor att jag nästan börjar gråta. Men jag tar mig samman och tar min chans. Tyst rusar jag ut ur boxen och över stallgången och fram till loftstegen. Aldrig har jag varit en hejare på att klättra, men med tanken om att männen kan komma ut ur rummet när som helst gnagande i huvudet tar jag mig upp hyfsat fort. Där uppe är det fullt med hö, gammalt och dammigt. Jag hittar en filt som jag placerar nära kanten så att jag kan se och höra vad männen pratar om. Jag lägger till en liten hög med hö som jag kan slänga mig i och undvika att bli upptäckt. När jag legat där en liten stund kommer männen ut. Jag lägger mig till rätta och anstränger mig till det yttersta för att höra vad männen säger.
- Kolla här, så här är planen, börjar den ene, vi säljer medaljongen här i Sverige, så har vi råd att åka till New York. Där är det en som vill ha diamanten så fort som möjligt!
- Men varför skulle jag gömma den i hagen då? frågar den andra.
- För att vi måste ha ett säkert ställe att gömma på den, men du dödade ju hästen din stora klant!
- Jaja, nog pratat om det, när ska vi sälja medaljongen?
- Om några dagar, ska vi säga påskafton?
Männen hinner knappt avsluta meningen innan jag nyser till av ett höstrå som kittlar mig i näsan. Innan jag hinner riktigt reagera slänger jag mig i höet.
- Vad var det? väser den ena, som har mörkt hår, en liten skäggstubb och bruna byxor. Han är ganska liten och rund, och det är tydligen han som är bossen.
- Vet inte, men det var väl bara en råtta, säger den andra. Han är mycket längre och magrare, och det var tydligen han som mördade Chiko.
- Men råttor nyser ju inte, säger den runda.
- Vad vet du om det? Råttor är konstiga djur, säger den andra.
Den runde suckar och himlar med ögonen.
- Nu tar vi fram sakerna.
Jag kryper ihop på filten och drar efter andan. Medaljong? Diamant? Vad var det som glimmade i påsen? Innan jag hinner tänka mer känner jag en äcklig lukt och vänder mig om då ser jag rök, det brinner!
|
|
|
|
