Hästmördaren, Del 2 |
Förtvivlat försöker jag hitta något sätt att komma härifrån. Jag ser att de kommer närmare, och innan jag vet ordet av hoppar jag ut ur busken.
- Du där! Kom tillbaka, ropar en av männen.
Jag springer så fort jag bara kan, så fort har jag aldrig sprungit någonsin. Jag hör hur männen närmar sig bakom mig. Tårarna rullar sakta ner för mina kinder och jag ökar lite till. Till slut ser jag några hus. Räddad! Männen är borta och jag joggar sakta hemåt.
Nästa morgon vaknar jag tidigt. Jag går ut i vårvärmen och sätter mig i gräset. Tänk om Chiko var här nu, då skulle jag ha tagit en tidig morgontur till sjön. Då kommer jag och tänka på gårdagen. De båda männen, kniven, och saken han skulle gömma. Kanske hann han lägga ner den i hagen någonstans. Motvilligt går jag mot hagen och försöker undvika att titta mot bäcken, men i ögonvrån ser jag blodet. Jag ryser i hela kroppen och skyndar mig mot skogsdungen som finns i hagen. Jag letar under buskarna och träden en lång stund. Han tycks inte lämnat den där, det ända jag hittar är ett gammalt bananskal. Men ödestugan? Tanken på den gör mig lite nervös. Mina tankar avbryts av mamma som ropar att det är frukost.
Bröd, flingor, ost och skinka är bara några saker av allt det som mamma dukat upp. Hungrigt kastar jag i mig minst sju mackor och tre glas mjölk. När jag har ätit klart har jag bestämt mig, jag ska gå till ödestugan, jag gör det för Chiko! Att hitta ödestugan är inte det lättaste, i flera timmar går jag och letar. Jag kommer bara längre in i skogen utan att ens hitta ett gammalt skjul eller något liknande. Jag sätter mig ner för att äta matsäcken som jag packat ner, då ser jag en byggnad som skymtar mellan träden. Snabbt packar jag ihop matsäcken och springer ditåt. Nog är det en byggnad, men inte en ödestuga utan det liknar mer en lada. Försiktigt närmar jag det och kollar in genom fönstret. Det är ganska svårt att se genom allt damm, men jag lyckas se att det faktiskt är en massa boxar där inne. Nyfiket går jag till dörren, för att komma in. Eller en stor port kan man mer kalla det. Den är tung och trög, men går att öppna. Allt är mörkt, dammigt och gammalt. Jag hostar till, det är så mörkt att det knappt går att se, men efter ett tag vänjer sig ögonen. Bakom allt damm kan man se att det är ett väldigt fint stall. Det finns en bred stallgång, men stora boxar på vardera sida. Rakt fram finns det två rum, och över ett loft. Då ser jag att i en av boxarna står något. Nyfiken som jag är går jag fram och ser att i boxen står ett bord, med en lampa på, en säng och en påse. Nyfiket går fram och börjar rota i påsen. Där finns en paprika, en gurka, och en kyckling. Men så ser jag något som glimmar till. Precis när jag ska ta upp det, hör jag hur porten öppnas!
|
|
|
|
