Vinden viner |
En vit blomma har slagit ut.
Den är så liten, vek och skir.
Kanske har jag sett den förut.
Vacker och känslig den blir.
Vinden rasar och ställer till faror!
Som själens inre ibland kan göra.
Stark lägger stormen ut snaror!
Men blomman vill den inte störa.
Stenarnas splittrande kan vi höra!
Träden slängs hotfullt hit och dit,
Men stark står blomman den sköra.
Och själens skörhet har egen tillit.
I svaghetens ljus fullbordas styrkan.
Berget splittras av bomben i kraftlöshet.
Stenen urholkas av vattnets droppar.
Själens vita blomma,den lever i evighet.
|
|
|
|
