Bakom låsta dörrar |
Hon tittar sig i spegeln, som är lika sprucken och trasig som hon själv.Och hon möts av två stora blå ögon.Ser så ledsna ut,glädjen som fanns där en gång,är för länge sen borta.Hjärtat som en gång var helt och som förut slog för varje ny dag med ett skutt,är nu så trött och utslitet.
Alla människor som trampat på det,smulat sönder det,rivit det i tusen bitar och förstört.
Alla vackra minnen som sköljts bort av en iskall,bitande vind och bytts ut mot misshandel mord och mobbning.
När ska det ta slut?
När ska jag äntligen få andas ut med ett leende på mina läppar?
När ska kärlek betyda nånting och inte bara en snabbis på ett billigt,skitigt hotellrum?
Kommer jag nånsin att dö lycklig?tänker hon medans hon återvänder till det enda stället där hon kan drömma sig bort och fantisera att allting var annorlunda,att hon var någon annan än den hon är.
Hon känner tröttheten smyga sig fram så
Hon lägger sig i sängen,sluter sina trötta ögon och snart far hon iväg in i drömmarnas land där hon kan känna sig fri.Hon slumrar in en stund men vaknar snart upp igen när bilderna dyker upp ur hennes minne,bilder som etsat sig fast på hennes näthinna.Hon börjar kallsvettas,en kall ilining söker sig längs hennes ryggrad,hjärtat stannar till,hon kippar efter luft.Minns händerna som höll fast henne,mannen som tryckte sina fingrar mot hennes arma hals.Hon kan inte svälja,försöker ropa på hjälp men hennes röst når inte fram,Hon känner hur blodet fryser till is,blodsmak i munnen.Döden knackar på dörren,vill komma in.
Sen blir allting mörkt...
Hon rycker till när telefonsignalen genljuder rummet och skingrar hennes tankar...
FORTSÄTTNING FÖLJER
|
|
|
|
