Barnaminnen |
Hon vill vara ett barn igen där inga krav fanns
inga problem
där hennes oskyldiga blå ögon
och osårade hjärta fick vara lyckligt.
Där hon inte behöver gå in i väggar,stångas blodig mot en stenmur.
Där hon inte behöver ramla över steniga gropar och snår.
Där allt var en barnslig lek, fylld av magi, en underbar fanatasidröm.
Hon skulle vilja stanna där för evigt.
Hon har en hemlighet,som går djupare än hennes gömda sår på sin sargade kropp,bildar mönster på hennes arm.
djupare än det som gömmer sig i hennes ärrade själ.
Hon skriker inuti,vill gömma sig
hopkrupen , känner rädslans hand
tar ett grepp om hennes trasiga hjärta.
Hon vill vara barn igen,där ingen kunde nå hennes hemlighet,där hon fick leka bland regnbågens alla vackra färger,där hon fick viska hemligheter och se nyfikenheten i flickornas exalterade ögon.
Där hon kunde sova tryggt till toner av en underbar sagofe som hällde sömnsstoft över hennes säng och där John blund förde henne in i drömmarnas land.
Men så vaknar hon till,verkligheten tar grepp om hennes hand och hon är tillbaks till nuet som var då.
Hon torkar tårarna ur ögonen,reser sig upp,rättar till sina kläder som ligger som en skrynklig använd trasa runt hennes späda kropp.
Skrynkligt precis som hennes hjärta.
som hon själv...
Hon sparar sina minnen i en vacker sagoask,snäckorna på stranden och barnaskratt.
Hon sorterar inte upp dom i olika fack utan alla får plats på ett o samma ställe.Där trivs dom bäst ,med varandra.Ingen som blir lämnad utanför.
Hon vill vara ett barn igen...
|
|
|
|
