som en snöflinga [del 5] |
Hon gick alldeles bakom, bakom honom. Hon visste fortfarande inte vad han hette men hon tordes inte fråga. Han stannade utanför hennes dörr, som om han visste att hon bodde där. Lena ursäktade sig och smög sakta in. Det var mörkt och instängt i lägenheten. Luften var kvav och det var varmt. Det luktade fortfarande illa från igår men hon orkade inte göra något åt skiten. Hon gick längre in, smög fram till bordet och tog snabbt tag i handduken. Precis innan hon skulle gå tycktes hon höra ett stön. Troligen hennes mamma som däckat igen, men hon gick till vardagsrummet ändå för att kolla. Där låg hennes mamma mitt på golvet. Alldeles tyst var hon, nästan för tyst. Runt omkring henne låg det spyor och stanken slog hennes så att hon var tvungen att hålla sig för näsan.
”mamma” sa hon och knuffade lite på henne. Hon reagerade inte alls.
”mamma!” upprepade hon lite högre. Inget svar fick hon, och hennes mamma låg som frusen kvar. Då satte Lena sig på golvet och skrek, samtidigt som hon skakade henne så hårt hon kunde. Om hon hade varit uppmärksam kanske hon hade hört stegen som närmat sig henne. Om hon hade varit uppmärksam kanske hon hade märkt att han stod alldeles bakom henne. Han la sin hand på hennes axel men hon ryckte bort den. Hon bara skakade och slog på sin mamma. ”du får inte vara död” mumlade hon för sig själv samtidigt som tårarna rann från hennes kinder. Bakom henne hade han tagit ett hårt grepp om hennes midja och hållit i hennes armar. Hon hade sparkat och bitits, hon kunde inte kontrollera sig själv. ”du måste lugna ner dej, okej” sa han med mjukhet i rösten. Han satte henne ner på golvet lutad mot väggen. Hans händer höll hennes armar i ett hårt grepp och han tittade henne rakt i ögonen. ”okej, lugna dej, vi ska hjälpa din mamma, visst vill du väll det?” Lena nickade med gråten i halsen. ”okej bra, men då måste du vara lugn, okej? ta den här telefonen och ring ambulans, kan du göra det?” Lena nickade igen och slog fumligt numrerna till ambulansen. Han själv hade ställt sig på huk och baddade lenas mamma med en blöt handduk. Lena satt lutad mot väggen med ena handen om pannan och den andra mot luren. Hon pratade hela tiden med kontakt personen och lugnade sakta ner sig. Samtidigt betraktade hon ”han” och följde hans minsta lilla rörelse. Han skötte hennes mamma så vant, som om han gjort det minst hundra gånger.
Tillslut kunde de höra syrener från fjärran och efter en liten stund stormades lägenheten med ambulans personal. De tog hand om hennes mamma och snart så tömdes lägenheten på folk. Lena fick följa med i ambulansen och de for iväg till sjukhuset.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | psychopatica - 25 feb 07 - 11:41 | den är verkligen bra! :)
mera nu! | Miip - 16 feb 07 - 07:12- Betyg:  | | den är jättejättenra!! :O älskar din story!!!!! | | Nattfrost - 16 feb 07 - 04:20- Betyg: | | den är as bra! du må ju fortsätta på den! | | soffpotatisen - 15 feb 07 - 07:16 | | like 16 pers som läst och bara en kommentar /cry | | empalove - 15 feb 07 - 06:23- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!:D |
|
|
|
