OLYCKAN |
OLYCKAN.
En dag togs sin början och solen sken in i rummet där Hans och Gerd låg.
Solens strålar kom rakt över Gerds ansikte och hon kände dess varma strålar.
Hon reste sig upp i sängen och tittade på Hans när han låg där som en liten söt björnunge.
Ja det var hennes första reaktion på den man hon hade tagit in i hennes liv.
Inte ska jag klaga tänkte hon jag är nog bland en av de lyckligt lottade.
För att inte väcka den sovande björnen steg hon upp och gick ut i köket för att ordna med frukosten.
Kaffedoften spred sig in till sovrummet och kundes nu inandas av Hans som i sin tur sträckte på sig och nästan log emot denna doft av kaffe.
Att stiga upp en sådan här morgon och se hur solens strålar värmen en och doften av nybryggt kaffe vad kan man annars begära?
Denna morgon var inte som de övriga utan Gerd skulle åka till sin bror som bodde två timmar därifrån.
Hela frukosten intogs med en tystnad för att inte bryta denna atmosfär.
Gerd hade sagt länge att den här resan skulle göras men av många anledningar hade den inte blivit av.
Gerd hon sa:
- Idag ska jag verkligen ta mig själv i kragen och ta den här resan till min bror som jag faktiskt inte har träffat på länge.
Hon satt nu i bilen och kom ut på huvudvägen och kände sig rätt tillfredställd av att komma iväg, detta hade hon ju pratat om ganska så länge.
Hon tittade ut över landskapet och sågs sig själv gående genom detta böljande gröna hav. Allting var så likt denna del av Sverige och det var inte så konstigt att många hade refererat till Frankrike.
Även sa hon till sig själv har jag inte varit i Frankrike men jag kan känna denna doft av Frankrikes atmosfär även om jag kör igenom Sverige.
Detta var ju något som hon tyckte att det var bra för då kunde man slå två flugor i en smäll.
På tal om flugor hade en letat sig in i bilen hon hade tycks se denna fluga omkring.
En fluga gör ingen sommar men jag får nog säga att det var många flugor den här sommar så detta epitet kunde man inte ta fram.
Stolen i bilen var anpassad så att hon tyckte att resan var bekväm och bilens köregenskaper kom faktiskt till sitt rätta jag när man körde långt.
Hon satt och tänkte just inte på något om man nu kan göra det.
Hon vilade sina armar mot ratten och tycktes känna den här känslan av frihet att bara sträcka ut som en fågel som har vingar och bara låter sig lyftas av uppvindarna.
Ibland blev hon varse om vägens konstruktion så hon hoppade till men tycktes inte bry sig just om den saken.
Vägen hade nu tagit sig över en stor ås och var nu på nedväg mot en liten sänka och bilen rullade mjukt och fint.
Träden hade blivit fler i antal och gjorde nästan som om man körde i en tunnel.
Därnere bröt solen fram och det var precis som om solen ville visa sig på sitt bästa humör.
Gerd hon tittade på spegeln och såg nu att flugan inte var en fluga utan en geting.
Det klack till i henne för även om denna insekt inte var så farlig tyckte hon inte alls om denna stingsliga varelse.
Hon försökte inte att bromsa utan hon lät getingen sitta där men det klart att denna lilla geting pockade faktiskt på hennes uppmärksamhet.
Plötsligt tog getingen en flygtur och Gerd tittade sig omkring gjorde detta bara för att undersöka om getingen inte flög mot henne.
Inget hände och Gerd hon pustade liksom ut men när allt är stilla och lugn kommer den värsta katastrofen har jag hörts sägas.
Getingen kom nu precis framför hennes ögon.
Hon slog till och tappade greppet över ratten och getingen flög undan och hennes reaktion gjorde så att av slaget kom reflexen till benet och hon bromsade till.
Bilen krängde och krängde och hon försökte i all förtvivlan att få upp bilen på rätt köl igen.
Tyvärr misslyckades det.
En viadukt var nu framför och bilen gjorde en häftigt sladd och flög över broräcket ned mot den underliggande vägen men kom att hamna i ett träd på andra sidan vägen.
Efter allt oväsen när bilen landade i trädet var nu allt stilla.
Gerd hon hade efter denna våldsamma färd fått ett slag i huvudet så hon var inte vid medvetande.
Medvetandet kom snart och hon förstod att hennes belägenhet inte var av det bästa slaget.
- Jag lever tänkte hon i alla fall det är ju det som är huvudsaken.
Hon försökte att titta ut och såg vägen nedanför och att hon satt fast i ett träd.
Någon kommer väl till undsättning det är jag helt övertygad om.
Men se den här vägen var inte så mycket trafikerad så hennes förhoppningar hade nog grusats.
Bilen hade tagit en färd och hamnat nästan horisontalt.
Det rök lite från motorn och då och då hördes lite brakande ljud av at grenar inte tycke om bilens vikt.
Det var direktinsprutning det menas att motorn fick sin bensin direktinsprutad.
Denna ledning som transporterar bränsle hade gått av och låg nu nästan horisontalt med bilen.
Några av strömledningarna hade skalats av och var bara.
Bilen skakade till lite och rörde sig nedåt.
Detta gjorde så att bränslet i ledningen nästan kom fram till öppningen.
Kommer bensinen fram till dessa avskalade ledningar kommer bensinen att antändas.
Gerd hade inte den minsta av denna information utan satt som hon själv sa:
Att jag sitter bra här tills någon kommer skulle bilen dunsa ner från trädet tror jag att bilen är så bra tillverkad att den håller.
Just då rörde sig bilen och bränsleledningen kom att luta så att det nästan kom fram bensin ur röret.
Dagen hade ju varit bra varför skulle det här hända?
En liten geting hade ställt till det så.
- Var är den där rackaren tänkte Gerd.
Hon tittade sig omkring fastlåst som hon var i säkerhetsbältet.
Ingen geting ja han hade väl också åkt på en luftfärd eller hade han fåt luft under vingarna.
Fönstret på ena sidan hade slagits ut och förmodligen var det hans flyktväg.
Ja vi människor har inte vingar men ibland borde vi nog ha det som vi beter oss och tror att vi kan flyga.
I det ögonblick hon just tänkte på att flyga så brast det till i en gren och bilen rörde sig framåt.
Bensinen syntes nu i röret och var på väg rinnandes mot ledningarna.
Detta sceneri hade inte Gerd en blekaste aning om.
Även hennes förnimmelse av bensinlukt kunde hon inte sätta detta i sitt rätta sammanhang.
Bensinen hade nu kommit ut och var på väg inte med ilande fart men mot dessa ledningar.
Gerd hade nu fått tillbaka av den människa hon var som inte gav upp i första taget.
Hon hade med vänster armbåge försökt att trycka upp låsanordningen till säkerhetsbältet.
Hon försökte det bästa hon kunde men det fodrades nog lite mer kraft men skam dem som ger sig.
Bensinen hade nu kommit till skåran som håller ledningarna på plats och var på rak kurs nästan som om denna vätska, precis som att når den ledningarna hade den åstadkommit något bra.
Gerd hon kämpade med sitt säkerhetsbälte och av denna kamp rörde hon på bilen bensinen fick nu större kraft och rann riktigt fort nu.
Den hade inte långt kvar utan katastrofen var snart ett faktum.
Bensinen var nu inte mer än några centimeter från att nå dessa ledningar.
Just då när bensinen skulle komma fram rörde sig Gerd så hårt att bilen föll ned en bit och av rann bensinen tillbaka.
Av värmen av bilens motor avdunstade den som var på väg mot ledningarna.
Men det rätta flödet kunde ingen göra något åt utan den hade bara gjort lite reträtt för att komma tillbaka kanske lite huller om buller, men hade inte försvagats så mycket.
Tänk att hon just kom att tänka på denna fras ”lite huller om buller”.
Detta hade hon fått på provet i Engelska och kom ihåg det för att de hade en kvinna från England, hon tyckte att det var lite konstigt-” higgledy-piggledy”.
Bältet hade blivit lite större och Gerd hade fått lite mer utrymme att röra sig på.
Bensinen återtog nu sin jakt efter ledningarna men just då var bilen i sådant läge att bensinen var nästan stilla.
Hon hörde något det var en bil långt borta.
Hoppet tändes och motorbullret kom allt närmare och var så nära att det kunde inte vara en bil utan ett arbetsredskap ja just det en traktor.
Gerd hade svårt att titta ut på grund av att hon satt fast.
Hon försökte med alla krafter att se om någon hade stannat.
Hon kunde inte höra det här brummandet mer.
Hade någon stannat?
Just då hörde hon att en skrek upp till henne:
- Är du oskadd svara mej.
Hon fick inte fram något först utan fick liksom hjälpa till.
Sedan hördes det säkert över hela bygden.
Jag är oskadd men sitter fast i bältet och kan inte komma ner själv.
Rösten sa igen under Gerd.
- Jag ska försöka att klättra upp till dig och försöka att ta dej loss.
Han gick mot trädet och fick liksom hoppa upp till första gren men det misslyckades.
Kroppen hamnade med ändan i marken och han sa något som inte är värt att relatera.
Men han reste sig igen och denna gång lyckades det.
Bensinen hade nu fått lite fart för Gerd hade rört sig mer och bilen var i ett sådant läge att nu kunde bensinen återta sin väg mot ledningarna.
Att klättra i träd är väl inte min stora grej tänkte han när han tog en gren efter den andra.
Just då hördes ett stort brak och bilen dunsade ner lite till.
Han höll sig över huvudet om det skulle ha hjälpt, tänkte han.
Men reflexen är väl så att man skyddar huvudet först.
Nu var han nästan jämsides med bilen och tittade snart in genom sidorutan.
Där var en kvinna i nöd må jag säga.
Hon skrek nästan likadant som hon hade gjort när mannen var på marken.
Bensinen låg och rullade fram och tillbaka bara några centimeter från ledningarna.
Han försökte att få upp dörren den var riktigt fast.
I ilska slet han och drog i dörren och bensinen dansade fram och tillbaka under huven.
Till slut gav sig dörren men öppningen var inte så stor för en stor gren tog emot.
Han hade nu kontakt med kvinnan som upplyste honom på det mest dramatiska sätt att hon var i verklig nöd.
För varje gång mannen slet i dörren för att göra den så stor som möjligt dansade bensinen fram och var så nära nu att det kunde nästan ha blivit så att bensinen hade antänts.
- Hur var det med sidorutan tänkte han.
Den hade fått sig en rejäl smäll och var lite sned men han lyckades att rätta till den så att rutan kunde vevas ned.
Det hade varit lättare om jag hade av något hårt att slå med sa han lite försynt till kvinnan som satt fastlåst i sitt säkerhetsbälte.
- Hur ska jag kunna få bort henne därifrån?
Jag måste ta något och försöka göra så att bältet kommer ifrån henne.
Men med vad?
Han frågade damen om hon hade något i handsfacket som han kunde använda.
- Ja ,det vet jag inte svarade hon.
Bensinen var så nära att den hade gjort en ränna men den hade runnit under ledningarna.
Kommer bilen att röra sig kommer ledningarna att nå den position att bränslet blir
en till ett inferno.
Mannen han låg över damen inne i kupén och kom så småningom fram till handsfacket.
Öppnade det och hittade inget utan en liten, liten skruvmejsel.
Han ringlade sig tillbaka tog skruvmejseln och hoppades med den att komma igenom bältet och få det isär.
Försöken var nu allt ivrigare och Gerd hon väntade bara på befrielsen.
Bilen var nu stilla men mannens häftiga rörelse hade gjort att bensinen var på rätt väg om man ska uttrycka sig så?
Gerd hon tittade på mannen som arbetade med detta säkerhetsbälte utan att säga ett ord.
Just då rörde sig bilen och med ett brak flög den igenom grenarna hamnade så småningom en hel meter ner.
Ledningarna guppade fram och åter var just på väg till bränslet guppade upp igen.
Denna berg och dalbana kom och gick.
Efter denna duns samlade han sig och jobbade igen med säkerhetsbältet.
Ledningarna fick mer fart ju mer de guppade och var snart framme.
Nästa gång eller nästa gång kommer de att lyckas.
Mannen var böjd över kvinnan och arbetade med bältet.
Han hade känt bensinlukt tänkte väl inte så mycket på det.
Just då var ledningarna på väg till bränslet de hade fått så mycket kraft att denna gång fanns det inget att göra åt.
När ledningarna precis skulle komma åt bensinen tog mannen och vred nycklarna tillbaka i tändningslåset och av det kom inte strömmen fram till ledningarna.
Denna teater hade pågått utan att de hade haft den minsta vetskap som hade utspelats sig under huven.
Med idoghet och kämpaglöd fick mannen bältet att gå mitt itu.
Glädjen var stor Gerd tycktes befinna sig i ett glädjerus när hon kom på marken.
Hon hade naturligtvis tackat mannen som hade hjälpt henne.
Hon sa:
- Tack för vänligheten det var lite jobbigt att sitta fast men annars tror jag inte det var så farligt.
Jag menar inget värre hade ju kunnat hända!!?? Eller?
Grapen
|
|
|
|
