Censur |
snöflingorna dansade bort till grannen och jag kunde se fönsterkarmen utanför sovrummet fyllas med vitt oskyldigt liv.
Varför kunde jag inte ha något bättre för mig än att tänka på något så uppenbart som snö,
visst var jag oftast överens med mina tankar men den här gången var ett undantag.
Hur grå min vardag än lyckades bli så skulle mina konturer alltid vara dom som
fick människorna på fall. Men var jag så överskattad av alla så att dom inte ens såg när tankarna blev för mycket för mig att hantera.
Men ensam klarar jag allt, eller hur?
Varöfr ska ni tänka så när ni själva vet att den som lever ensam inte njuter av det.
Hur ofta jag än lider så har jag aldrig lagt skulden på er,
för det är jag som leder mitt liv och skrattar när jag inte längre har någon att gråta för.
Känn min smärta och allt jag gick igenom bara för att slippa smaka tårar som gråter utan stil.
Skulle inte du simmat över atlanten om du fick chansen till ett bättre liv där,
med pratglada palmer och solbrända sandkorn som älskade dig bara genom att finnas där ,
för jag behöver inte ord. Jag vill inte höra " Jag älskar dig " för jag vet att om du offrar ditt hjärta
bara för att umgås med mitt så har jag bevis nog.
Träden växer mot marken idag och de nio liv som katten lovade mig , har redan förbrukats.
|
|
|
|
