Världens finaste!
En dag när jag var ny på high school såg jag en kille
från min klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina
böcker.
Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker
på en fredag? Han måste vara knäpp.
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut
(fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon
eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.
De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp
och satte krokben så han landade i gruset.
Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset
ungefär meter ifrån honom.
Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han
kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg
att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag:
”De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång.”
Han tittade på mig och sa: ”Tack så mycket".
Log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom
plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.
Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade
honom varför jag inte hade sett honom förut.
Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.
Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.
Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han
ville spela fotboll med mina vänner.
Han sa ja.Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag
lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom,
och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin
jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa:
”Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära
den högen varenda dag.”
Han bara skrattade och gav mig halva högen.
Under de följande fyra åren blev Kyle och
jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high
school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och
jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle
förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli
något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle
till handelsskolan där jag hade fått ett fotbollsstipendium.
Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från
vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade
honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen.
Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe
och hålla tal. På examensdagen såg jag Kyle.
Han såg verkligen bra ut.
Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv
under high School tiden. Han hade mognat i kroppen och
klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag
och alla tjejerna älskade honom verkligen.
Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.
Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla.
Så jag klappade till honom på ryggen och sa: ”Hej snygging,
du kommer att göra bra ifrån dig!” Han tittade på mig med
det där riktigt tacksamma uttrycket och log. ”Tack", sa han. Han
harklade han sig först och började sen prata.” Examen är ett tillfälle
att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren.
Dina föräldrar, dina lärare. Men allra mest av
allt dina vänner. Jag står här för att
tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon.
Jag ska berätta en historia.”Jag kunde knappt tro mina
öron när han berättade historien om den första dagen,
då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.
Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan,
så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem.
Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende.
”Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara.
”Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om
sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma
tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet innebörden i det leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| eric87 - 15 feb 07 - 04:59 |
| verkligen jättebra!! |
| StrawberryGashes - 12 feb 07 - 00:40 |
| Det var LÄNGE sedan jag läste den där, men då på engelska, intressant :) |
| anna17 - 12 feb 07 - 00:28 |
| jag skrev de inte (glömde säga de) jag ville bara visa alla hur det är |
| Ledsen91 - 12 feb 07 - 00:10 |
så fint..
tårarna hotar att börja rinna nerför kinderna.. |
Tofflan - 11 feb 07 - 23:13- Betyg:  |
men guud va fint skrivet,
fick tårar i ögonen...
ta hand om dej!
kram//tofflan |
| stinamelin - 11 feb 07 - 22:59- Betyg: |
| åå gud började nästan gråta.. hemskt bra! |
| nicklasb - 11 feb 07 - 21:25 |
| Gammal historia, men ack så sann. |
| Barnet_ - 11 feb 07 - 21:21 |
Bra gjort av dig :)
Man blir helt tårögd.
Vänskap :) |
