Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kär o galen [del 25]

På torsdagen, sista dagen innan lovet, var jag nästan döende när jag gick på bussen. Det kändes så i alla fall. För när jag såg honom, Fredrik, sitta där och le och prata i mobilen, då hade han lika gärna kunnat kasta ut mig ur bussen. Han hade aldrig varit så snygg som då. Han hade gjort något speciellt med håret – det var perfekt fluff och stil i. Han hade en svart skjorta, som var lite uppknäppt vid halsen, så att övre delen av hans ruskigt vältränade överkropp syntes. Han hade också ett par urschyssta jeans på sig. Och hela tiden log han och skrattade när han pratade.
Jag kunde inte slita blicken ifrån honom först, och det var nog tur att han hade fullt upp med att prata, så han inte såg hur mina ögon höll på att trilla ur sina hålor.
Jag slog mig inte ned precis bakom honom, men tillräckligt nära för att höra vad han sade.
- På fredag säger vi då.
Paus.
- Jag ringer dig!
Paus.
- Puss på dig.
Det kändes som om blodet i mina ådror frös till is.
- Och jag dig.
Det kunde bara betyda en sak. ”Jag älskar dig.” Jag tvingade mig själv att stirra rakt ut genom fönstret. Hade någon försökt prata med mig nu hade han eller hon inte fått något svar – min röst skulle inte hålla.
Hur mycket hade jag gått miste om egentligen? Om jag inte hade blivit ihop med Linus så skulle aldrig den där kyssen ha inträffat och vi hade inte… inte kysst varandra. Men då hade han kanske inte heller hatat mig lika mycket. Och om jag inte hade strulat med som många killar och inte fått så dåligt rykte på grund av det, så hade jag kanske haft en chans. Men han hade hittat en annan. Han hade glömt mig nu. Jag hade bara varit en pusselbit i hans spel. Men nu verkade han ha insett att den inte passat och kastat iväg den, så som han borde ha gjort från början. Att han ens hade orkat ge mig hopp… varför? Men nu hade han hittat någon ny. En skitsnygg tjej på nitton år, som alltid var ärlig och uppriktig och någon att lita på samtidigt som hon var lite farlig.
Please, kill me. I don’t wanna do this anymore.

Jag nästan rusade ut ur bussen och in på toaletten. Väl där inne blaskade jag vatten i ansiktet och försökte dränka mig. Och precis när jag tänkte gå ut och be att få åka hem (jag såg faktiskt ut att må dåligt) när jag kom på svaret. Avundsjuka.
Att göra honom avundsjuk kanske inte skulle hjälpa – men det kunde ju inte bli sämre heller.

Så efter att ha varit på ett uppfräschningsbesök på toaletten, så mötte jag Cassie och Lina i korridoren. Hedda stod borta vid sitt skåp och blängde på mig. Men så log hon. Hos såg så stolt och falsk ut att jag rös. Det fanns ingen vits med att berätta på Cassie och Lina vad jag planerat, så jag höll det för mig själv först.
Igår kväll hade jag legat i sängen och planerat hur jag skulle undvika Adde (han hade försökt lägga armen om mina armar TRE gånger under filmen) på bästa möjliga sätt, men nu såg han snarare ut att bli lösningen på mitt problem.
Med en underlig klump i magen av misstro och avsmak för mig själv lät jag honom föra mig lite åt sidan uppe i elevcafeterian på rasten. Innan han hunnit säga något alls lyckades jag nysta mig in i hans hjärta. Jag log och såg drömmande på honom, med huvudet på sned.
- Hur är det? sa han, och såg ut att ha glömt vad han egentligen skulle ha sagt.
- Jo, det är jättebra faktiskt, ljög jag, och lät honom se när min blick följde konturerna av hans välformade läppar. Med dig då?
- Jo, det är riktigt bra faktiskt, sa han och flinade. Men det skulle kunna bli bättre.
- Jaså? Hurdå?
Jag visste hur jag skulle göra, och jag visste att jag redan hade lyckats. Men där fanns den – rösten som sa att allt jag gjorde var fel. Fel, fel, fel
- Tja, du kan ju komma lite närmare till att börja med, mumlade han.
Det var inte ofta jag var så lättfångad för killar, men han hade fått en svår start, när jag hälsat på Marcus i korriden.

När skoldagen var slut hade det inte hänt så mycket, förutom att jag hade gått till toaletten några gånger och sjunkit ned på toalettstolen och bara känt mig misslyckad. När jag passerade Fredrik, så hade han en lyckligt, förälskad blick. Jag kastade en snabb blick på honom och svalde sedan och skyndade förbi. Precis när bussen skulle åka, kom två personer springande. Hedda och Malin. Kunde den här dagen bli mer falsk?
Hedda log åt Fredrik, och höll kvar hans blick lite för länge. Kände de varandra?
Sedan tittade hon med avsmak på mig och satte sig i sätet bakom mig, bredvid Malin.
- Jag förstår inte hur du står ut med dig själv, sa hon, i en tonart som nog skulle föreställa en viskning. Men när hon tittade på Fredrik insåg jag att hon medvetet pratat så högt. Jag hade aldrig klarat det, fortsatte hon.
- Vilken tur för dig att du slipper klara det då, sa jag kallt.
- Jag fattar inte hur du står ut med att börja flörta med Adde igen?
- Ytan döljer mycket, svarade jag och försökte koppla bort henne.
- När skulle ni vara nu då?
- Varför bryr du dig? fräste jag.
Jag tänkte inte prata om honom redan, när Fredrik hörde.
- Ni bestämde nåt, eller hur? fortsatte hon tjata.
- Ja, men bry dig inte!
- När?
- Kan du bara hålla käften?!
- När? log hon.
- Imorrn om du absolut måste veta!
Sedan sades inte så mycket under den resan. Vi var nästan framme när jag kom på vad jag borde göra. Att jag inte tänk på det förut?
Hedda och Malin steg av före med, och Johan och Elsa och Martin med. När jag klivit ned på marken och precis skulle stänga igen dörren hejdade jag mig.
- Hur är det med Linus? sa jag men gav inte Fredrik någon chans att hinna svara. Kan du hälsa honom att jag är en jävla idiot som bara dricker hela tin och bara tänker på mig själv… och att… att jag är ledsen över det som hände? Jätteledsen. Och besviken på mig själv?
Jag visste att jag babblade fort, men han uppfattade vad jag sa. Jag såg hur han gapade och tänkte resa sig upp för att hejda mig att gå. Hjärtat gjorde en snabb volt när jag smällde igen dörren samtidigt som hans läppar rörde sig, precis som om han sa något.
Han hade förstått, det visste jag. Meddelandet hade inte bara varit avsett för Linus, utan lika mycket för honom själv.
Innan han fick tid att tänka efter vad jag egentligen sagt, skyndade jag iväg i kylan.

Ledsen över att det har dröjt med delarna (gäller alla novellerna) men jag har kommit igång nu igen :) Kommentara gärna!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
jullan95 - 15 apr 07 - 22:42- Betyg:
Som de andra tycker..AAAASSSSSBRAAAA LÄNGTAR TILL EN NY DEL
och BÄTTRE EN BÄÄST
Elskardej_93 - 24 feb 07 - 19:38- Betyg:
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAASSSSSS BRAAAAAA^^ Hahah älskar dem:)
Itchigo - 21 feb 07 - 03:56- Betyg:
woaaa...jag har längtat så efter en ny del...
den var lika bra som jag hoppats på =)
bladet - 16 feb 07 - 01:16- Betyg:
Jättebraa! Fortsätt! o sä till mej när dem kommer.. så
jag inte missar ngt!
tjosanitrosan - 12 feb 07 - 21:25
jattebra!! fortsatt sa..
murrwels - 12 feb 07 - 07:03- Betyg:
du är så jäävla bra :) forsätt :D
maddwe - 12 feb 07 - 07:03- Betyg:
JÄTTEBRA ! mera !
Eliiina_ - 12 feb 07 - 04:09- Betyg:
Jättebra:)
Vill ha mera nu, tack!
familjeflickan - 12 feb 07 - 02:44- Betyg:
MER!!! kan inte vänta
!! skynda dig
Lovely__ - 11 feb 07 - 20:32- Betyg:
Jätte bra, verkligen! Du skriver så bra, man ser det verkligen framför sig, och det är som om man känner personerna..
Mer,mer,mer!! :)Säg till då nästa del kommer!
baluuba - 11 feb 07 - 18:29- Betyg:
jätte bra =D meeeer, meeeer ;D
Torn_rosa - 11 feb 07 - 06:41
:}
SoakedInLuxury_ - 11 feb 07 - 06:03- Betyg:
JÄTTE BRA ,, hoppas de kommer mer snart igen =)
empalove - 11 feb 07 - 04:14- Betyg:
skit bra!! MER NU!!!!!!:D

Skriven av
woops
11 feb 07 - 04:06
(Har blivit läst 295 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord