Om jag bara hade vetat Del 5 |
Jag kände att jag blev mer och mer skakis, men tänkte att jag skulle prova gå hem ändå
de kan ju hända att han skämtade, men jag tvivlade.
Jag tog mina grejer och började gå hemmåt sista biten smög jag fram.
Jag sneglade in genom dörren och till min stora förskräckelse såg jag ryggen på en av hans kompsar.
De var här!!!
Jag skyndade mig iväg mot Ronja, men såg genast att på uppfarten till hennes gata stog
två killar från Krilles klass och bara väntade på mig.
Jag var fångad ochjag visste att om de fick tag på mig så skulle de gå illa.
Jag sprang mot Malin kanske kunde hon hjälpa mig, men när jag kom hem till henne.
så nekade hon mig att komma in, hon tyckte att jag fick skylla mig själv.
Mitt sista hopp stod nu hos mamma, om hon nu var hemma vill säga.
jag sprang fort hemmåt, när jag äntligen kom fram var ingen hemma, och nyckeln hade jag
lämnat tillbaka för läng sen.
Jag stod på bron utanför dörren och försökte komma på någon att gå till, men fann de hopplöst.
jag kunde lika gärna gå hemt till mig och låta dem göra vad de ville med mig.
När jag var på väg hem slog det mig de fanns en till!
Jag sprang hem mot Jonas de fortaste jag kunde.
han öppnade dörren och tog emot mig med öppna armar.
Jag hade aldrig känt mig lyckligare, jag gick inte till skolan och Jonas stannade hemma med mig.
Vi pratade om allt, och jag kände mig starkareoch starkare allt efter att dagarna gick.
Till slut bestämmde jag mig för att gå till skolan igen.
Jonas var vid min sida hela tiden på rasterna och Ronja tyckte hemskt synd om mig.
jag vet inte om de var Ronja men de måste nästan de.
för när näst sista lektionen var slut kom jag ut och så Jonas i en hög på golvet
Jag skrek och sprang fram till honom men han var helt borta.
jag minns inte exakt i vilken ordning allt hände men jag minns att jag stod som förstenad
på samma plats och såg hur ambulansen komoch hämtade honom.
Jag fick syn på krille som gav mig ett allt annat än glatt leende
sen vart skolan tom och jag stod fortfarande kvar och stirrade.
Till slut började jag gå hemmåt mot mitt eget lilla kryp in.
De var tydligen nöjda nu förett tag men jag visste att de inte skulle va de sista jag såg ifrån dom.
och de visade sig att jag hade rätt.
Efter tre dagar slog man fast att Jonas låg i koma, allt av den brutala misshandeln.
från den dagen vart jag förändrad, och jag är fortfarande.
Jag började klä mig helt i svart, lyssna på hög musik, och pratade bara med Ronja.
Skolan slutade tre veckor senare och Jonas låg fortfarande i koma.
Sen kom krille en dag i juni hem till mig, de var tydligt att han skulle mucka gräl.
Då gjorde jag något jag trodde jag aldrig skulle göra.
jag gav honom en rak höger så att han slocknade, sen gick jag in igen och stängde dörren.
de kanske är konstigt men jag har fortfarande inte ångrat mig.
han har förstört så mycket i mitt liv så de var på tiden att jag gjorde något åt de.
När de gått en timme och han inte hört av sig gick jag och öppnade dörren...
Han var borta, villken fegis han hade bara klivit upp och gått.
De kändes skönt en lättnad lade sig över mig.
Jag kände på mig att det skulle dröja ett tag innan han kom tillbaka.
De som oroade mig nu var Jonas, varför han var så viktig förstod jag inte, inte då.
Inte förens jag pratade med Ronja om alltihop, de var först då jag förstod.
Jag hade fått känslor för Jonas många djupa känslor, jag litade på honom
Jag kände mig trygg i hans sköna famn.
och nu kanske han aldrig skulle vakna igen...
|
|
|
|
