som en snöflinga [del 4] |
Han hade slutat för dagen, var på väg hem. Det snöade ute, små fluffiga snöflingor. Om man ändå kunde vara en snöflinga. Bara singla omkring, obekymrat. Han hade alltid varit fascinerad av snöflingor, visste egentligen inte varför, men han hade alltid älskat vintern bäst. Han släpade fötterna efter sig, gick med tunga sakta steg hemåt. Om han hade kollat upp kanske han hade sett henne. Hur en flicka på kanske femton sexton år sprang förbi honom, med upprörda steg. Men det gjorde han inte. Han var försedd i tankar. Tankar över snöflingor.
*
Hon hade sprungit nästan hela vägen hem. Upprörd efter mötet med Jonas. Hur kunde han vara så dum! Tro att de hade det bra. Hon skakade upprört på huvudet för sig själv. Knöt jackan hårt om sig. Det var en gammal jacka som var alldeles för tunn och kort i armarna. Men hon hade ingen annan, på somrarna när det var varmt brukade hon bara ha en munktröja eller en vanlig tröja. Men inte grät hon. Det kunde hon inte. Inga tårar ville komma, de hade hon förbrukat för längesedan. Tillslut hade hon behövt sätta sig. Hon hade varit så trött att ögonen bara villa sluta sig. Men inte skulle hon somna, som den förra gången, då han hittat henne. Hon hade kommit på efteråt att hon släpat med hans handduk. Men hon hade inte vågat ge tillbaka den. Kanske hade han faktiskt försökt hjälpa henne. Han hade ju inte rört på henne eller så, det var bara det att hon var så rädd. Så rädd att någon kille, pojke, man skulle röra på henne. Visst hade hon varit ihop med någon, ganska nyligen faktiskt. Det var bara det att hon helt enkelt var rädd för att bli våldtagen. Hon hade hört så många historier om unga tjejer som blivit det. Det är nog det enda som hon är rädd för. Annars tål hon nog ganska mycket. Hon lutade huvudet på väggen vid porten. Ville bara blunda ett litet tag till. Hon hörde steg som kom närmare. Steg som var på väg mot henne. Hon ansträngde sig och tittade upp. Där stod han. HAN.
Hon tittade förvånat på honom, hon visste att han bodde i samma trapphus men hade inte alls varit beredd på att träffa honom igen. Han såg bekymrad ut, tittade ner i backen och hade händerna djupt nere i fickorna.
”att man alltid ska hitta dej på marken” sa han och log lite.
”haha, erm *host* jo, förresten jag har din handduk”
”mm, skulle vara bra fall man kunde få tillbaka den. Har ingen annan” han slog in portkoden och Lena följde efter.
*hosthost* jag orkade inte skriva mer så denna lilla text får duga för denna gång, lovar mer nästa gång ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Miip - 16 feb 07 - 07:09- Betyg:  | | brabra, meera, meeeraaa!!! :DD | | empalove - 10 feb 07 - 08:22- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!:D |
|
|
|
