Mina Sanna familj |
det är som om jag just nu har och bor med en familj som inte är min, inte längre!
Jag förlora dom i ett kaos, i en storm, i mitt hjärta och i min själ.
Dom finns inte längre gömda djupt inom mig där jag förvara deras kärlek engång, där jag förvara den kärlek jag kände för dom!
Nu kan jag få bli fri från jordens undergång och min egen rädsla.
Jag har en helt egen familj, helt egna syskon.
Blodsbanden mellan oss är starka och det är dom jag älskar allra mest.
Men trots den kärlek vi känner för varandra har vi inte så mycket genmensamt, dom å jag...
Musiken, skrivandet och måendet kanske..?
Vi gillar alla samma musik, vi älskar alla att skriva det ena och det andra men framför allt mår vi alla dåligt.
Och det är nog det som fick mig att fasna för deras
sårbarhet och självdestruktivitet...
Vi har alla skurit oss i armarna, vi har alla tagit någon överdos av tabletter någon gång och vi har alla tänkt på att ta sitt eget liv nångång lite då och då.
Ja, jag har insett att trots att ni mår lika dåligt som jag och trots att jag ibland mår så mycket dåligare av att veta att ni då mår lika dåligt så är det ni jag behöver allra mest..
För ingen mer än er har någonsin sagt att dör du, så dör jag!
Ingen annan skulle nånsin säga att jag är vacker i solskenet och att jag inte får ge upp...
Ingen har sagt det sedan barnsben förän nu!
Jag älskar er och den kontakten vi har fått genom syskonkärlek...
Ni betyder absolut allt för mig, mina underbara änglar...
|
|
|
|
