På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

han, hans flickvän och jag (del 10)

[ur Lindas synvinkel]

Hon såg dem redan när hon kom in, men vägrade tänka med det. Han var ute ur hennes värld nu. Dessutom hade hon inte farit till ishallen för att åka skridskor helt ensam utan hon väntade faktiskt också på något. Fast hon hade nog mest farit dit för att göra honom avundsjuk efter som att hon listat ut att han skulle dit även om hon inte skulle med.
Linda väntade i 15 minuter uppe i fiket. Tillslut blev hon less så hon gick ut på läktaren, därifrån såg hon allt. Hon såg hur Johan stod väldigt nära Tilda hur de tillsammans fick upp pucken i krysset. Det stack till i magen på henne när hon kom ihåg hans varma armar runt henne och hans glada ögon när pucken for upp i krysset och hans ord ”Vi är perfekta du och jag”. Ändå visste hon att allt var tack vare honom, för hon höll nästan inte ens i klubban.
Hon vände bort blicken och torkade bort tårarna som höll på att komma. När hon vände sig om igen trodde hon inte sina ögon. Det gjorde så ont i henne att hon helst av allt ville gå ner och strypa henne. Nere på isen stod Tilda och kysste Johan! Hur fan kunde hon, efter allt som Linda hade sagt till henne? Hon såg hur Johan mötte hennes blick och kort därefter Tilda. Linda andades högt och hon kände hur hon kokade så mycket att hon trodde att hennes syn smälte all is som fanns i ishallen.
Ilskan över gick till hat mot Tilda, Lindas största hat objekt. Tilda som hade verkar så gullig och visat sig vara en sådan som bara grabbade tag i första bästa ny singel och kysste honom! Fjortis, tänkte Linda, medan hon gick mot utgången med bestämda steg. Hon tittade inte längre på dem, orkade inte. Tilda och Johan var ute ur hennes liv nu, varför skulle hon bry sig?

Utanför ishallen såg hon hur en kille stod lutad mot väggen. Han såg ut att vänta på någon. När hon kom närmare såg hon vem det var. Hennes ilska rann av lite grann och hon fick nästan fram ett leende.
- Mattias?!
- Hej Linda! Säg inte att du varit där inne? Jag som stått här ute och frusit! Sa Mattias och log mot honom sådär gulligt.
Linda skrattade, hon föreslog att de skulle lämna skridskorna här och gå ner på stan och fika eller något istället. Mattias sa att han gärna skulle uppskatta lite värme efter att ha stått över tio minuter utomhus i kylan.
Mattias och Linda hade känt varandra i ungefär ett år, de hade aldrig riktigt varit med varandra fast för ungefär ett år sedan hade de haft något tillsammans. Bar en liten flört i och för sig fast ingen av dem hade någonsin riktigt kommit över det. Hade det itne varit för att Mattias farit som utbytes student till Ryssland och kommit hem helt förändrar hade det nog blivit något mellan dem, fast nu blev det ju inte så. Mattias hade kommit hem och bytt ut ”drömpojke” stämpel till ”gangster” han hade snabbt hittat en tjej på en fest och blivit tillsammans med henne och sedan hade han försvunnit ur Lindas liv, fastän hon hade tänk på honom mycket även under tiden med Johan. Innan jul hade Mattias fått en ny tjej, fast det var slut nu sa han. Han och hans tjej hade visste kommit fram till att de var bättre som kompisar.

Linda och Mattias satt länge på cafét och Linda kunde plötsligt inte komma på varför hon varit så sur, hon menade att Mattias var ju så mycket bättre än Johan.
Precis innan de skulle skiljas åt på busstationen såg Linda två bekanta människor. De stod en bit ifrån varandra och ingen kunde nog gissa att de hade kysst varandra för itne alls så länge sedan. Det var Johan och Tilda. Linda såg till att fånga Johans uppmärksamhet, hon såg hur han riktigt synade henne och han verkade inte gilla att Mattias stod så nära henne.
- Usch va kallt det är! Huttrade Linda
Mattias log och kom genast lite närmare. Johans blick blev argare, Linda njöt. Då kom bussen, 44an var det. Mattias buss och Johans buss efter som att de inte bodde mer än några kvarter ifrån varandra. Mattias ställde sig omedvetet exakt framför Johan i kön. Linda var fortfarande i hans armar.
- Vi syns väl, hörde hon Tilda säga till Johan innan hon gick därifrån
Linda njöt, nu skulle Johan allt få igen. När Mattias precis skulle kliva in i bussen släppte han Linda lite.
- Vi kan väl höras av? Frågade Linda och tittade på honom med sin väl omtalande ”jag tycker om dig och jag vet att du vill ha mig” blick.
- Visst, ring när du vill, sa Mattias glatt och kramade snabbt om henne
Sedan gjorde Linda något hon annars bara brukade drömma om. Hon lutade sig fram och kysste Mattias. Han verkade bli både glad och överraskad. Linda kände själv hur det pirrade lite i hennes mage och en sådan kyssare han var sen, bättre hade hon nog aldrig varit med om, och då var hon ändå inte oerfaren. Men det bästa av allt med kyssen, enligt Lindas åsikt, var nog Johans uttryck precis bakom henne. Fast hon kunde inte låta bli att känna det där sticket inuti henne när hon såg det där ledsna i Johans blåa ögonen när han först såg vad som hände. Sedan omvandlades det till ilska och hon kände att det var rätt åt honom.
Fast Mattias höll nog inte med henne, han var nog mer intresserad av själva kyssen än Johans ansiktsuttryck.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Eliiina_ - 9 feb 07 - 05:39- Betyg: