Hon känner tårarna mot kinden, hjärtat som slår, hjärnan som
just nu befinner sig i chock. Hon försöker att tänka, tänka positiva
tankar. Hon ska hinna. Hon ska klara sig ur det här.
Stegen kommer närmare. Lina vet att hon springer snabbare
än vad hon sprungit i hela sitt liv, men kan det vara så att
han kommer att hinna ikapp?
Hon viker av åt vänster in på en gata som normalt sätt brukar vara
ganska trafikerad, men idag syns ingen bil till. Hon känner
att slutet är nära.
Försöker att komma ihåg vad som hade hänt.
Idag hade hon gått på tåget in till stan där hon hade träffat den
där mannen som hennes mamma hade kontaktat eftersom att Lina
behövde någon som kunde hjälpa henne med att få ordning på sitt liv.
Lina hade tyckt att det kunde hon väll fixa själv.
Knarket hade hon ju slutat med.
Hon hade till och med slutat med rökningen för att hon
hade insett att hon såg ut som 41 istället för 21 som hon
ju egentligen var.
Lina hade iallfall tillslut gått med på att träffa
den där mannen, vilket visade sig vara ett ganska bra beslut
eftersom att han visste hur det känndes att vara i samma situation.
De haft riktigt trevligt till och med. Han hade bjudit på middagen
efter några glas vin hade de blivit sådär härligt lulliga. Efter
en trevlig middag hade han vinkat av henne vid tåget där han
envisades med att betala hennes tåg biljett. Det hade tagit ungefär
20 minuter hem som vanligt. Hon hade långsamt börjat gå hemmåt
då hon plötsligt kände en hand på axeln. En mjuk, ganska stor
och varm hand. Hon hade tittat bakåt och känt igen mannen, men
kunde inte koppla honom till något namn. Han var mager, mörkhårig
och hade klarblåa ögon. Han var väll i 30års åldern. Lina hade sagt
hej och undrat vad en man som han ville en tjej som henne mitt i
natten när hon såg ett brett leende på mannens ansikte. Hon
hade känt en hand innanför tröjan och hon kom ihåg hur hon förtvivlat
försökt att komma loss ur mannens hårda grepp.
Det gick inte.
Han hade redan knäppt upp hennes byxor och dratt sönder hennes trosor
när hon äntligen kunde slinga ur hans grepp. Lina började springa.
Hon sprang och sprang, men kunde hela tiden höra hans flåsande andetag
och klampande steg.
Nu kunde hon koppla annsiktet. Det var mannen hon hade sett på tv:n.
Det var han som hon och hennes syrra hade sett på efterlyst
dagen innan. Lina kom ihåg att hon hade sagt att flickorna
fick skylla sig själva som klädde sig så utmanande, men nu hade
det hänt Lina själv. Hon fortsatte springa samtidigt som hon
ändrade åsikt. Hon lovade sig själv att om hon överlevde det
här skulle hon aldrig mer dömma människor efter deras utseende.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3) |
| kirakira - 10 jul 09 - 18:20 |
| Bra skrivet! |
sandruskapuska - 7 apr 08 - 22:43- Betyg:  |
bra novell. Verklighetstrogen. .Fortsätt så..
(Sandra från sd om du inte redan vet det) =) |
| Yorky - 17 okt 07 - 09:53- Betyg: |
| Wow! Jag vet inte vad jag ska säga.. Hoppas inte att det hänt dig eller någon du känner bara!! Fortsätt skriva dikter iaf:) |
| So_Sick - 8 feb 07 - 16:46- Betyg: |
| Otrolig :) |
LostInPaine - 8 feb 07 - 06:49- Betyg:  |
| bra novell.. den lätt ganska verklig för att va en novell. |
| Miha - 8 feb 07 - 06:15- Betyg: |
| Så klokt |
| Dumihuvudet - 8 feb 07 - 06:12- Betyg: |
| skriv till mig vid nästa fortsättning :) |
