Skälvan |
Törs jag en gång till vilja våga nu?
Ta fram känslor som jag känt förut?
För längesedan, men jag minns ännu
Att känslan förtvivlat rasade ut.
Ibland kan man vara oförståndig
Och ge sig in i något okänt, som
Man känner innerst inne på sig,
Att detta vill jag inte göra om.
Nyfikenheten tog över mitt förnuft.
Med skräckblandad känsla jag gick.
Jag hade redan svårt att få luft.
Beslutsam att jag inget missa fick.
I en kyrka människorna stod i ring,
Men den var inte lik den jag har här.
Där inne skedde det ockulta ting.
Nu började resan i känslornas svär.
Som åskådare, utan egen beblandning
Kändes det som att bli våldtagen rått
Och söndrad i själens sköraste aning.
Av ringens trans hade jag mig förrått.
Jag kände rädsla och förvirring.
Flyktkänslan var mycket påtaglig!!
Känslorna kokade och sa: Spring!!
Känslan var mycket obehaglig.
Det tog tid, det ska ni veta
Att känslorna få på plats, men idag
Vet jag i vilka domäner jag ska leta.
Det ockulta får inte plats i mitt lag.
Förvirring, skräck, olust och obehag.
I kärlekens budskap finns det ingen orm.
Guds kärlek är baserad på tro och behag.
Den grunden är stadig även vid storm.
|
|
|
|
