Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

- Djupgröna ögon - 2

Fortsättningen av "Djupgröna ögon - 1"...

Han hade noga tänkt igenom dagen, han fick inte missa bussen för allt i världen. Det var bara den här lektionen kvar sen skulle han snabbt till skåpet för att hämta matteböckerna. Bara ett litet tag kvar tills han slutade... snart så… Han kände hur hans krafter var slut, han orkade verkligen inte jobba mer…

Hon vaknade av att skolklockan ringde, hon måste ha slumrat till. Varför var hon tvungen att bli avbruten när hon hade en sån fin dröm? Det verkar som hon inte ens fick drömma om honom. Hon suckade djupt. Hon släpade sig fram till skåpet och fumlade med låset ett bra tag innan hon insåg att hon var tvungen att skynda sig om hon skulle hinna med bussen. Hon drog på sig jackan och skyndade sig till busshållsplatsen…

Han kastade upp väskan på sätet bredvid honom och letade fram Mp3. Han höjde volymen och slöt ögonen. Han skulle bara sova lite, han var så oerhört trött. Han drog ner kepsen över ögonen och somnade.
Han vaknade upp av att någon satt sig bredvid honom. Får man aldrig vara ifred? Tänkte han medan han slog upp ögonen. Han möttes av ett bländande leende…

Hon kände hur hjärtat började slå allt intensivare när han såg på henne. Hon log. Hon visste att det var hon som hade väckt honom, han var så söt när han sov...

Han kände sig som en idiot. Hur kunde han bara somna? Han visste ju att hon skulle kliva på förr eller senare. Och nu satt hon här, precis vid hans sida…

- Väckte jag dig? Frågade hon med ett leende.

Han skrattade.

- Nej, det är lugnt, jag sov inte.
- Du bara blundade?
- Ja, precis!

Han flinade och hon kände hur det hettade till om kinderna.
Hon hade äntligen tagit mod till sig och det var inte en sekund för tidigt…

- Men vi ses, sa han och reste på sig.

Hon log emot honom och han vinkade till henne när han steg av bussen.
Hon drog en suck av lättnad och kände hur hon skälvde. Hon brydde sig inte, för nu hade hon otroligt nog pratat med honom och det var det bästa hon någonsin hade gjort i hela sitt liv…

Kommentarer är starkt välkomna.
Fortsättning eller inte?
Tack på förhand.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
loppan24 - 6 feb 07 - 03:50- Betyg:
Jaa snälla mer,, den är ju såå bra!
poisongirl - 6 feb 07 - 00:38
skitbra :) jag läser helt klart om du fortsätter att skriva <3
mathias_tjej - 5 feb 07 - 21:14- Betyg:
Skriv mer så himla bra, sluta aldrig...
MERMERMER
Friddah - 5 feb 07 - 21:10- Betyg:
bra, mermermermer<3
maddwe - 5 feb 07 - 07:05- Betyg:
skriv mer, denna är SÅ bra :D
nicolette - 5 feb 07 - 07:01- Betyg:
Den är jättebra!Jag tycker du ska fortsätta!Helt klart!

Skriven av
Eruve
5 feb 07 - 07:00
(Har blivit läst 184 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord