Mitt liv |
När jag kom till denna hemska värld, hade jag ingen aning hur det skulle bli på min långa färd. Jag levde med min mamma och min bror, men det var inget jag förtod. Jag visste ej var jag var, jag hade många frågor men inga svar. Hur såg världen ut, och finns det något slut. Kunde man komma längre ? eller blir livet bara sämre ? Åren gick och min lillasyster kom till världen, hon skulle också vara med på färden. Hennes far bara drog, så där fick jag stå med min ensama mor. Det var som att starta livet på nytt, vi flyttade nämligen till en ny liten hytt. Vid denna tid var jag några år så jag börjar äntligen förstå, att livet inte var någon lek, utan bara en ren falskhet. Människor föds, männsikor dör, men det är finns så många människor som bara förstör. Livet ska vara en lycka, det villjag att alla ska tycka. Fast jag var så liten då, så fick alla mig att förstå att på denna jord finns det inget hopp, bara en jävla massa stopp.
Men så hände det en sak, mamma var inte länge under samma tak. Hon åkte till ett sjukhus, allt gick som ett rus. Hon ville längre inte se ut som hon gjorde, tjock och stor, det var därför hon for. Jag gick igenom varje dag med precis samma hårda tag. Jag visste knappt om hon var vid liv. Jag kände att det enda jag hade kvar i livet att göra, det var det sista kliv. Jag var inte gammal då, jag ville längre inte lida, jag ville se en annan sida. Jag ville komma till en annan värld, och vara med i någon annans färd. Tillslt kom min mamma hem, hon var mycket svag, men det blev bara bättre för varje dag. Jag började känna att mitt liv ändå var bra, så jag började tänka om, att det inte var bra att dra. Det varade bara en stund, mamma gjorde det svårt för oss alla, hur fan skulle jag palla ? Vi flyttade från ställe till ställe, till behandlingshem och skit efter all jävla slit. Jag och min lillasyster flyttade till en annan familj, där vi fick det bra, där ingen fick för sig att dra. Det gick lite hit och dit, ibland bara skit. Än idag sitter jag här, med mycket mindre slit. Nu tänker jag inte dra, för här vet jag att jag har det bra.
|
|
|
|
