Ensam vandring |
I natt är jag ensam
Och bortom hjälp
Utan stjärnors ljus
På den isbeklädda branten
Att älska dig var så lätt
Innan vardagen stal dig ifrån oss
Och nu slåss jag mot tiden
Fortfarande ensam
Fortfarande hjälplös
För någon väntar i skuggorna
Någon vill ta mig härifrån
Mot ovissheten
Och jag har inget hjärta kvar
Här i ödenattens stillhet
Här står jag osäker
På allting, tyngd av känslor
Jag inte vill ha
Jag är inte säker här
Inte hos dig
Inte hos skuggorna
Och inte i ensamheten
Ni leder mig mot kanten
Ni båda, olika, vackra
Och någon kommer att falla
Jag vill rädda oss alla
Från att förlora
Det som är vi
du och jag (och du)
Det stormar
Och jag kan inte gå
Framåt
Eller bakåt
Tills ni tvingar mig
Låt mig få vara
Någonstans
|
|
|
|
