Dom.... |
Det...
Det är kallt och jag vaknar av att jag hör skrik. Klockan är 12 ja ser mig omkring det är tomt det är ödsligt det ända jag hör är fötter som närmar sig det är någon som går i trappan någon öppnar dörren……
Jag går till skolan. En en gång ser jag folks blickar, som om dom inte har något annat att titta på. Jag ser dörren till skolan .. ska jag gå in? Jag är redan försenad! Men när jag kommer in så ser jag den vanliga dörren, den till toan.. ska jag gå till lektionen eller ska jag gå till toan och gömma mig idag igen. Jag går upp för trappan mot klassrummet. När jag kommer in ser jag hur alla tittar på mig vad e det för fel? Jag hör hur alla viskar och jag hör hur alla kommentarer kommer ut, titta där hon jag sa ju att hon skulle vara sen idag igen. Men ska hon inte låsa in säj på toan igen? Jag sätter mig vid bänken och börjar jobba jag känner fortfarande alla blickar och hur alla viskar. Har dom inget annat liv eller. Det känns bara så meningslöst att gå till skolan. Varför ska man det om man änndo ska låsa in sej på toan halva dan,
för att gömma sig det år ju helt sjukt. Men vad kan jag göra ingen bryr sej, inte ens lärarna dom kollar lika mycket som dom andra.
Äntligen nu var den lektionen slut, nu kommer bara 5 till… Varför just jag vad är det för speciellt med mig vad har jag gjort dom? Det bankar på toa dörren…KOM UT skriker dom utanför. NEJ! Om du inte kommer ut så kommer vi in skriker dom . VAD VILL DOM? Jag sitter gråtande på toastolen .. Vad är det för mening med livet det här kan inte bli mer fel!! Efter skolan så går jag hem ja ser hur alla går förbi med sina kompisar fy fan vilken tur dom har haft med livet! Vad är det som skiljer dom från mig? Är det bara för att jag inte går runt med rosa söta kläder och att jag inte har några kompisar? Men hur ska jag kunnat skaffa några kompisar om inte ens någon vill prata med mig. Men jag kan ju inte göra något. ÅÅ jag hatar mitt liv det här suuuger!!! Varför jag varför blev just jag utpekad?
När jag kommer hem så frågar alltid mamma om jag mår bra. Men det är bara samma svar varje dag! Jag vet ju inte vad jag ska säga. Det är inte så lätt som det låter!
Jag vet inte längre om livet är värt att leva. Det är bara samma skit varje dag.
Vad ska jag göra jag orkar inte MEEER!!!
Den natten så gick jag ut, till den stora klippan vid havet. – Livet är inte värt att leva!
Jag kände hur jag flög i luften tills jag kom ner i vattnet. Jag kollade upp men jag såg bara ett mörker. Ett mörker som förblev i mina ögon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | EmmaJohanna - 21 nov 05 - 05:40 | | jag har läst nästan alla av dina dikter och noveller och jag gillade varenda en! | Cilises - 14 nov 05 - 06:29- Betyg:  | | Vacker! | | 7mary7 - 14 nov 05 - 03:13- Betyg: | | verkligen bra skrivet! |
|
|
|
