Äntligen |
Rysningar
när din personliga sfär inkräktar på min.
när dina händer bryter igenom och nuddar mig.
när dina viskningar överröstar oljudet från åratals felanvändning.
Jag hade glömt att det fanns blickar som dina,
och att det fanns lycka annan än den man finner i botten av glas.
Du hittade mig.
och du såg mig.
Uppvaknande.
Jag hade glömt enkelheten i beröring,
och jag kunde knappt minnas hur närhet känns.
Jag hörs, syns och känns. Jag betyder.
Du vände inte ryggen åt min dörr när du fick syn på insidan.
och du fortsätter hälsa på i min osäkerhet.
Du ser mig.
och du behåller mig.
|
|
|
|
