Föräldrakriget! |
Lapparna om skoldiscot satt överallt. Alla i klassen pratade
om det och alla skulle såklart gå. Alla förutom Gabriella,
för hennes föräldrar var inte som alla andras. Men nu hade
hon bestämt, hon skulle gå även om det betydde krig mot
sina föräldrar, Bengt och Gudrun.
Gabriella ville helt klart gå men för hennes del var det
inte alls lika så säkert. Gabriella hade nämligen urblåsta
föräldrar. De var inte kloka! Gabriella hade sköt sig,
tja, i alla fall hade hon inte gjort bort sig inför dem.
Hon kom inte hem för sent, gjorde sina läxor och var inte
särskilt stöddig hemma. Men det kommande discot hade
förändrat allt. Hon kunde bara inte acceptera ett nej. Nu
rådde det krig de hemmafronterna och Gabriella tänkte inte
ge sig. De hade ingen anledning att hålla henna hemma. Lisa,
Gabriellas kompis, stod där med sina bruna ögon och slängde
med sitt tunna svarta hår.Lisa och Gabriella stod i
omklädningsrummet med resten av tjejerna efter gymnastiken.
Allt som det pratades om var såklart morgondagen då discot
skulle bli av.Någon nämnde att Jeppe skulle vara discjockey.
Gabriella blev knäsvag bara när hon hörde hans namn. Jeppe
från parallell klassen, snyggast i världen. Han var precis
som Gabriellas drömkille med mörkt hår, blåa jeans och bruna
ögon. Hon måste gå! Skoldiscot kunde bli nästa tillfälla
att ta kontakt med honom.Hon svor över sina föräldrar, Lisa
såg medlidsamt på sin kompis.
– Vi kommer på något sade Lisa och drog tröjan över huvudet.
Det var på klassmötet tidigare i hösten som Gabriella insåg
hur sjuka hennes föräldrar var. Det var föräldrar och elever
där för att planera inför nästa skoldisco. Läraren tyckte det
var ett bra sätt att tjäna in pengar inför en klassresa.
Alla var positiva, Många av hennes klasskompisars föräldrar
hjälpte till, de insåg även att det var bra för klassens
sammanhållning med ett skoldisco. Med andra ord var livet gott
och alla var nöjda.Sedan öppnade Gabriellas föräldrar sina
sura munnar. De tyckte minsann att förslaget var väldigt då
ligt. Discot slutade alldeles för sent och vem kunde
kontrollera att eleverna inte hade med sig alkohol och dom
visste nog hur det kunde bli med hångel och sådant. Det var
efter klassmötet hon började hata dom. Inte bara för att
dom totalt gjort bort henne inför hela klassen utan att det
var då det blev klart för henne att hon levde i ett fängelse.
Hennes föräldrar såg henne inte alls, de vägrade att fatta
att hon inte längre var någon barnunge.När Gabriella och
Lisa lämnade omklädningsrummet funderade de fortfarande på
hur de skulle göra för att få Gabriellas föräldrar att ändra
sig. Snart insåg de faktiskt att de hade försökt med allt:
hjälpa till hemma, bli bättre i skolan, inte ha på sig för
mycket smink. Men det hade ju inte hjälpt.De var bestämda
– Jag får helt enkelt säga att jag går ändå. De kan ju inte
tvinga mej att stanna hemma utan någon anledning. Sade
Gabriella.
–Nej så hemska kan de ju inte vara. Det är nog bra att du säger
ifrån, de måste fatta att du inte är deras skötsamma
flicka längre, sade Lisa Sedan började de prata om vad de
skulle ha på sig.Det pirrade i Gabriellas mage, i morgon
skulle hon ta kontakt med Jeppe..! Vid middagsbordet var
det som minst sagt spänt. Gabriellas mamma Gudrun log oförstående
åt att Gabriella inte ville ha någon mat. Hon som hade
laget hennes favoriträtt, sedan hon var en liten flicka.
– Bengt minns du när hon åt hela tre portioner?
Tre portioner! Förtydligade Gudrun och log mot sin man, Bengt.
–Jaa, då behövde man inte truga. Eller hur Gudrun? Log Bengt
- Jag är inte er lilla flicka längre, sade Gabriella trött.
– Nähä, vem är du då? Undrade Gudrun förvånad och nervös.
– Jag fyller snart femton. Då är man tonåring mamma.
Det bästa man vet är inte pannkakor. Det bästa man vet är
att träffa sina kompisar. Att få gå på skoldiscot!Sade Gabriella
- Du vet vad vi har sagt.. Började Bengt
- Jag tänker gå även om jag inte får för er, sade Gabriella.
– Det får du inte, det vet du.. Sade Gudrun
- Vad ska ni göra då? Låsa in mig? Undrade Gabriella upprörd.
– Jaa, om vi blir tvungna så gör vi det. Sade föräldrarna
i kör.
– Jag hatar er!! Skrek Gabriella och sprang in på sitt rum
och låste.
Nästa dag var Gabriella mer än låg. Hon orkade inte hålla
masken inför någon. Vid det här laget så kände hela skolan
till hennes helt galna föräldrar. Lisa försökte få henne på
bättre humör, men inget hjälpte, Gabriellas föräldrar hade
krävt att hon skulle gå raka vägen hem efter skolan. Sedan
skulle de umgås, god middag och mys framför tv:n. Gabriella
kunde bara förstå vilket helvete hon levde i.
Lisa stod inte ut längre! Jag vet. Jag bjuder hem dig och sen
kan vi smyga ut genom mitt fönster, och sen går vi på festen
ändå. Okej? Sa Gabriella.
– Det är en toppen ide sade Lisa glatt…
När Gabriella kom hem med en kompis var hennes föräldrarna
så förvånade att de inte visste vad de skulle säga men de
lyckade få ut några ord.
– Hej lilla vännen! Vad heter du då? Sade Gudrun
- Jag heter Lisa.När alla hade ätit middag gick Lisa och
Gabriella in på Gabriellas rum och gjorde sig i ordning
inför festen. De var så glada.
– Får jag låna ditt linne? Sade Lisa
- Jaa det får du, men skynda dig vi får inte komma för sent.
Sade Gabriella tyst att hennes föräldrar inte hörde henne.
Nu var dom där. Gabriella tittade på Jeppe.. Hon gick fram
till honom.
– Vad vill du lyssna på för musik? Frågade Jeppe
Vilken musik hon ville lyssna på hade hon inte tänkt på
alls.
– Jag vet inte, vad brukar du lyssna på för musik? Sade jag.
Just då fick hon syn på hennes föräldrar och Lisas.
– Jag måste gå på toa, ursäkta mig. Sade jag till Jeppe.
Jag kunde väl ha kommit på något bättre att säga till
honom.Lisa fick också syn på dom. Lisa och Gabriella sprang
in på toan.
– har du en plan om vad vi kan göra nu? Sade Lisa tyst som
det går.
– Jag vet inte, men vi får nog stanna tills dom har gått,
Gabriella. När de var hemma stod Gudrun och Bengt och skrek
åt Gabriella även om Lisa var där och lyssnade på var dom
skrek åt henne.
– Tysta! Skrek Gabriella.
Alla blev helt tysta. Till och med Lisa blev tyst.
– Jag är snart femton, och om ter år flyttar jag här ifrån
och jag är inte er lilla flicka längre. Hur ska ni då kunna
leva utan mig? Ni måste fatta det.
De blev förvånade. Nu började de fatta att hon inte är liten
längre.
– Förlåt om vi har varit så dumma, förlåter du oss.
Sa båda två.
Nu behandlade de henne som en riktig tonåring. Sen dess var
Gabriella jättestolt att hon sa det., Det var Lisa också
glad att hon gjorde, För nu var Gabriella nästan aldrig på
dåligt humör. Hur det gick för Jeppe och Gabriella? Det gick
jättebra för nu har dom varit tillsammans i nästan två år. =)
/ gjord av Nikkii
|
|
|
|
