kärleken du ger mig, del 11 |
Hemma var allt knäpp tyst. Inte ett ljud hördes.
- Mamma, ropade jag.
- Ja, vad är det? svarade mamma.
- Nej det var inget, sa jag och gick vidare till mitt rum.
Hon sa ingenting, varför gjorde hon inte det? Jag var förvirrad.
Hon brukar alltid skrika åt mig. Men nu sa hon ingenting.
Jag låg en lång stund och funderade på allt som finns mellan himmel och jord.
Fast mest på Thomas, Han som gjorde mig lycklig, bara att finnas till.
Imorgon är det skola, hoppades på att allt skulle gå bra.
Men jag var orolig. Tänk om min mamma får reda på att jag inte har varit i skolan på länge.
Hon skulle bli så arg och vem vet vad som händer sen.
Jag var trött på morgonen, jag ville inte vakna, men jag visste om jag inte går till skolan nu, så skulle Thomas blir sur.
Och det ville jag inte. Jag ska till skolan för hans skull.
Jag började närma mig skolan, jag kände mig orolig för något. Jag ville bara vända om.
Men jag visste att det inte skulle hjälpa. För varje steg jag tog, kändes det som att stegen blev tyngre och tyngre.. Till slut stanna jag, nu var jag utanför skolan.
Mitt hjärta bankade, skulle jag klara av detta? Eller ska jag vända om?
Nej, det är inte lösningen. Gör det för Thomas.
- ÄLSKLING. Hörde jag någon ropa. Det lät som Thomas, jag tittade mig omkring efter Thomas men han syntes inte till.
Nej tänkte jag, jag behöver honom nu
Jag kände en hans på min axel. jag hoppade till, mitt hjärta höll på hoppa ut. När jag såg vems hand det var, blev allt bra igen, bättre.
- Åh Thomas, du skrämde mig. sa jag med ett leende på läpparna.
- haha, jo jag såg det, förlåt älskling.
- Det är lungt. jag gav honom en kyss kinden och kramade om honom hårt.
- Ska vi gå in, sa han.
Han höll min hand, sedan gick vi in tillsammans.
Vid hans sida var jag trygg!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ciissii - 5 apr 07 - 01:02- Betyg:  | | Fan va bra skriver, mer ! | | alexanderr - 1 feb 07 - 03:55- Betyg: | WOW bra!
Fortsätt skriva! |
|
|
|
