Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Mitt liv i hat

Min elaka alkoholistfarsa är död!Länge leve döden!!


Efter en uppväxt med en grym och empatilös och alkoholiserad far,ser jag på andra människor med ett slags förakt.Vad har dom för rätt att döma mig?
Alkisunge!!Jag får inte leka med dig för min mamma och pappa!!
Åh,är du dotter till storskrävlaren,han som alltid super?
Då vet du hur man blandar till en grogg, du som har vanan inne?


Istället för att hjälpa mig,mina syskon och min stackars halvt ihjälslagna mamma, gjordes det tvärtom.Och hatet växte!
För 22 år sedan dog min far av t-sprit,inne på en kamrats toalett.Mina fastrar,farbröder,kusiner m.m. hade helt plötsligt gjort en helvändning.Nu var han världens bästa pappa,det visste väl dom.Inte hade han några alkoholproblem.Det kunde ju vem som helst begripa!Nej,det var hjärtat som inte vill fungera mer!!

Det slutade den dagen alla vi barn ställde oss framför vår mor,för att skydda henne,(och gav honom ett ultimatum:Ge dig av eller vi anmäler dig för både det ena och det andra .)Förbannade vare alla jäkla lismande människor...
Med det andra visste han mycket väl vad det betydde!Han hade försökt flera gånger att krypa ner i våra sängar när mamma låg och sov.Vi vaknade många gånger av att hans händer smekte insidan av våra lår,och flåsade.Vi skrek allt vad vi orkade och mamma kom och fick iväg honom.Sen hörde vi hur han gav henne stryk igen.Att hon orkade!!
Men släktingarna visste inget om hur han tafsat och äcklat sig på sina döttrar.Jag berättade för min bror efter pappas död,men brorsan glodde stort och sa:Vet hut!!!Han är ju död för i helvete!!
Om min uppväxt blivit en annan skulle jag må väldigt bra idag!Men det gör jag inte!Mitt liv kan aldrig bli riktigt normalt!Jag kan aldrig glömma det som hänt!Och nej,det har inte hjälpt att gå och prata med kuratorer eller psykologer.Jag är ett maskrosbarn,säger dom.Ok!Så jag lever!Men mer är det inte!Det jag kan göra är att se till att mina barn och barnbarn har det bättre än jag hade!Kan jag hjälpa andra barn än mina är det en bonus för livet.Inget barn ska behöva uppleva och genomlida det jag och mina syskon fått uppleva..........
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mostroos_ - 4 mar 07 - 23:52- Betyg:
Stackare.. jag vet att det var länge sen, men sånna saker är svåra
att glömma. minnena finns alltid kvar. Men fortsätt kämpa.
du har ju ett nytt liv och man och barn om jag har förstått det rätt.
Kram..
deprimerad - 31 jan 07 - 04:10- Betyg:
Önskar att livet ditt varit ett annat,
ingen förtjänar det
Kan bara föreställa mej din smärta,
o det är lätt att förställa sig en miljondel
av din smärta om man sett den själv

Finns här när tankarna flyger

Kramar/ elin

Skriven av
susannestromste
30 jan 07 - 21:18
(Har blivit läst 67 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord