Perrongen |
Tåget kommer! Tåget kommer!
Det kom inte
Nu kommer det! Jag lovar jag såg framljusen!
Det var bara en bil som kände för att vara annorlunda
Kommer jag aldrig komma hårifrån?
Jo! Det kommer du, förlora mej inte, jag vill inte försvinna!
Jobbiga varelse vart kom du ifrån egentligen, jag puttade ner den på rälsen och den blev överkörd av bilen
Nu kändes det bara hopplöst, jag saknade faktiskt den lilla varelsen, den lös så fint
På perrongen fanns flera andra varelser
En som liknade ett mörkt moln
En kvinna som utstrålade värme och kärlek
En sorglig figur
Vissa spred ljus i olika färger
nyanser jag alldrig föreställt mej
plötsligt skrek någon
DET ÄR HON!
Alla varelserna stirrade på mej
Nån kom framspringandes och började prata ivrigt på ett annat språk
En annan skred långsamt iaktagande närmare
Någon dunkade mej hårt i ryggen
Alla varelserna sökte på sitt sätt min uppmärksamhet
En röra av tårar, skratt, ilska, kärlek, omsorg, frustration...
Någon
krälade på mej
slog mej
höll om mej
kysste mej
grät över mej
Till slut kom tåget
Jag hoppade snabbt på och började färdas tillbaka till verklighet
Genom fönstret kunde jag se perrongen försvinna tillbaka in i mörkret
Bilen följde oss en bra bit innan också den försvann
|
|
|
|
