Inte som andra barn, del 15 |
Jag tryckte numret sakta och hoppades på att Adile skulle vilja prata med mig.
Att hon skulle kalla mig mamma igen, inte kärring.
Jävla kärring är det jag har fått höra ett bra tag, eller ingenting alls.
Mitt hjärta banka så hårt, när första ringsignalen gick.
Andra - önskar att hon svarar.
TREDJE - ingen svarar. min hand började att darra. VARFÖR SVARAR INGEN!
fjärde - SVARA, SVARA de var det enda jag tänkt.
FEMTE RINGSIGNALEN, La jag på luren. Hur det gick, vet jag inte, för min hand var så darrig.
Nu känner jag smärtan igen, Tanken om mitt barn aldrig kommer att prata med mig igen, det gjorde ont, ont i hjärtat, det brändes!
Vad ska jag göra? vad fanns det att göra? hur skulle jag få mitt barn att prata med mig igen?
Jag försökte att hålla inne tårarna, men det gick inte, dom bara rann, rann ner för min kind.
Jag vill ha mitt barn tillbaka.
TELEFONEN RINGER!
Jag torkade bort mina tårar, och försökte låta vanligt, så ingen skulle märka att jag gråter.
Jag andades in djupt innen jag svarade.
- Ja
- Hej mamma.
Herre gud det är mitt barn, all smärta forsvann. Jag var överlycklig.
- Hej gumman, är allt bra? vad gör du? Vart har du varit? När kommer du hit?, Jag fråga många frågor på en gång, jag behövde svar på dom. Jag var överlycklig.
- Det är fint, sa hon bara och undrade när bebisen skulle komma.
Nu var jag chockad. Jag blev helt förvirrad. Det var hon som inte ville ha ett syskon.
Hon var sur över att jag var gravid, nu fattade jag ingenting men på samma gång blev jag glad.
- Om 7 månader. sa jag tillslut.
- Åh va roligt, jag ska få en bror. sa hon lyckligt.
- Ja eller en sister.
- Nej en bror, sa hon bestämmt.
- Ja en bror, sa jag, jag ville inte få henne sur igen. Hon hade bröjat prata med mig igen, det var jag glad över.
- Ja, mamma nu måste jag lägga på, men vi hörs och ses i helgen.
- Ja gumman, det gör vi, jag älskar dig. sa jag innan vi la på.
Nu kunde jag andas, nu var jag glad, jag gick runt i rummet och log.
Jag var lycklig, så enormt lycklig, det går inte att beskriva hur lycklig jag är.
Johan kom hem och såg mig le, då log han också. Han visste att något bra hade hänt.
Han hade inte sett mig att le på länge, jag kan inte förklara när jag var så här glad sist.
Jag och Johan satt oss ner, och jag berättade allt med ett leende på läpparna.
Mitt barn pratar med mig igen!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 30 jan 07 - 06:43- Betyg:  | | jätte braaaa :DDDDDDDDDDDDDDDDDDd meeeeeeeeeeer ::) | | empalove - 30 jan 07 - 06:07- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!:D | | imjustagirl - 30 jan 07 - 03:52 | | JÄTTE BRA!! Fortsätt nu! |
|
|
|
