Saningen om Meppen. [1] |
Trettonde i fjärde nittonhundranittiotvå klockan elva tjugotvå.
13.4.92 kl. 11.22
Då, precis då föddes jag, meppen.
Namnet var det bråk om, Mimmi, sku jag ha hett enligt min pappa, Josefin enligt min mamma.
Emilia Josefin Annala.
Emilia är en glad och energisk flicka.
Lär sig prata vid ett års åldern.
Gå börjar hon först när hon är två.
Absolut pappas flicka.
Snäll och social, alla tycker om henne.
Hon älskar alla.
Tar hand om sin syster som ett eget barn.
Ser upp till andra.
Respekterar.
Älskad.
Fö rsta orden jag lär mig är Flicka och Pappa, på finska.
Tyttö, Isi.
Konstigt nog, dom flesta barn lär sig säga mamma till först.
Alla gamla kvinnor är "Flicka".
Överförtjusta är de.
Alla män är "Pappa".
Överförtjusta, de också.
Jag utvecklades till ett tänkande barn.
De andras bästa var alltid viktigast.
Glömde nästan mig själv.
Hjälpte alltid andra.
Ändå kände jag mig ofta ensam.
Ändå var jag ofta ensam.
En dag lämna alla mig utanför.
Tvåan.
Det var då allt började.
JAg förstod hurdan världen var.
fortsätter.
|
|
|
|
