att långsamt dö |
är jag inte värd mer?
eller är jag bara,
bortskämd, kräsen, jag vet inte.
fastän tårarna svämmar över och rullar ner för kinderna,
så förstår jag inte varför,
varför egentligen?
gråter jag för dig? eller bara för att, mitt liv inte blev, bättre än så här.
jag vill ha dig nära, jämt, och det är jobbigt att tänka,på hur långt det är, till nästa gång, och gången efter det...
jag hatar att jag gillar dig så jävla mycket.älskar jag dig? jag har ingen aning. kanske. jag skriver att jag gör det, emn jag vet inte. är det såhär det känns, att älska någon?
iså fall vill jag inte leva längre, för det gör så jävla ont att tycka om någon, så jävla mycket.
du är så fin, vet du det?ditt leende, varje gång jag ser dig, och din obarmhärtiga blick, spm tränger igenom mig, helt och hållet,du ser rakt igenom mig, eller hur=
jag ser att du gör det, och du ler fortfarande.
då är jag inte så ful inuti ändå, kanske?
så fort du, glömmer av mig, så gör det ont, och jag hatar det, att jag är så jävla fruktanvärt svartsjuk.
jag klarar det inte, det tar kol på mig.
när jag ser dig i korridoren, vill jag bara stanna och krama om dig,och aldrig släppa, varje gång, du är där jag är, så vill jag aldrig lämna. aldrig. Hellre stå här, i alla evighet, med dig, än att gå vidare utan dig.
och att framtiden är så osäker gör också ont.det gör ont överallt, jag får svårt att andas och det snurar när jag rör mig.
det är som cancer, cancer som tar över mig. sprider sig. cancer i varende liten cell,DIG överallt.
jag hatare det, ge mig cellgifter eller något. gör något bara!
så jag slipper känne ensamheten så tätt intill, känna att du inte är nära, att du inte är där,förgör mig.
jag håller långsamt på att dö, inifrån och ut.
|
|
|
|
