som en snöflinga [del 2] |
vatten, vatten som omslöt henne. hon vickade försiktigt på fingrarna, ja nog måste det vara vatten tänkte hon. Hon vågade inte öppna ögonen, vågade inte riktigt röra på sig. Det luktade, luktade rök. Jo rök luktade det konstigt nog. Plötsligt kände hon då smärtan, smärtan när allt blod kom tillbaka och hur hela kroppen tog över. Hon skrek, kunde inte stå emot. Tårarna rann och hela kroppen vred på sig. Det kändes som om någon stack henne med nålar. Hon plaskade i vattnet, blev medveten om att hon låg i ett badkar. Hur hon kommit dit, visste hon inte. Ett par starka händer tryckte ner henne i vattnet, tvingade henne att vara kvar. Det forsade varmt vatten ur kranen och ett tag kunde bara höra ljudet av vattnet som träffade vattenytan och sina egna hjärtslag. Med ens så kände hon inget mer, hela hon hade domnat bort, hade hon ens ben? Fanns hon över huvud taget eller var det hela en dröm? Hon blundade hårt men hade inte ork till att öppna dem igen…
*
Hon slog upp ögonen, möttes av ett starkt ljus som bländade henne. Hon såg suddigt men kunde urskilja en skugga som stod lutad över henne. Hon blinkade flera gånger och för varje gång blev synen tydligare. Tillslut kunde hon urskilja vem det var. Det var en ung kille, kanske nitton tjugo år. Han hade halvlångt kolsvart hår och en ring i ögonbrynet, han stod lutad över henne, ganska nära, sa ingenting, utan bara stirrade på henne. Hon kände sig granskad och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Sedan blev hon rädd, hon hade ju aldrig träffat den här människan förut. Hon visste ju inte fall han var en… farlig person. Hon tittade och bakom honom och kunde se dörren, utvägen. Även fast hon låg ner lyckades hon snabbt sparka honom i benet och springa mot dörren.
*
Han satt med en ärtförpackning mot benet. Så det här var tacken, tänkte han och såg på blåmärket som höll på att få en blåaktig ton. Han hade inte menat att stirra på henne så, han hade bara glömt bort sig själv och inte tänkt på vad han gjorde.
Efter att ha stängt balkong dörren hade han rusat ner för trapporna och sprungit ut. Han hade inte ens brytt sig om att ta på sig en jacka. När han hade kommit ut hade han känt den isande kylan som kunde ta kål på vem som helst. Han hade sprungit ut runt hörnet mot snödrivan och hittat henne liggandes där. Hon hade varit nästan blå och helt stel. När han hade rört vid hennes hud hade han känt hur kall hon var. Som om hon vore en hel isbit. Han hade böjt sig ner och stuckit händerna under hennes ben och armar, sedan hade han burit henne upp ända till hans lägenhet. Han visste att hon var ordentligt nerkyld och det ända han kunde komma på att göra var att värma upp henne snabbt. Han hade lagt henne direkt i badkaret och satt på kranen. Sedan hade han vandrat omkring rastlös och undrat fall hon någonsin skulle öppna ögonen igen. Kanske hon hade bruna ögon, lika bruna som hennes hår. Eller kanske klarblå som påminde om en sommarhimmel. Hans tankar hade rubbats av ett skrik från badrummet och han hade i fasa sprungit dit. Hon hade legat som i en båge och ögonen var öppna. Det rann tårar från hennes ögon och hon skrek. Hon hade plaskat omkring och försökt ta sig ur badkaret, men han hade tryckt ner henne. Tillslut hade hon lugnat ner sig och fallit ihop i ren utmattning. Sedan hade hon legat där helt medvetslös. Han hade inte vetat hur han skulle torka henne, för inte kunde hon väll liga där i badkaret tills hon öppnade ögonen igen. Tillslut hade han virrat in henne i en stor handduk och lagt henne på hans säng i hans lilla etta. Han hade suttit där, lutad över henne och tittat på henne. Hon hade sett så fridfull ut som om hon sov. Sedan när hon öppnat ögonen kunde han inte slita sin blick från henne. Hennes ögon var gröna. Varken blå eller bruna, utan gröna. En mörkgrön färg som man lätt kunde drömma sig bort i. han visste inte hur länge han hade stirrat på henne, men tillslut hade han känt en hård spark i benet. Han hade böjt sig i ren smärta, hon kunde sparka hårt, tänkte han.
Så nu satt han här och undrade vad som skulle hända med henne. Förresten hade hon sprungit iväg med hans handduk.
*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | psychopatica - 4 feb 07 - 08:29- Betyg:  | | Fortsätt!! | | Miip - 30 jan 07 - 00:49 | | såklart du ska!! VÅGA inte avbryta här!!! vill höra hur det gåår!! O.O | | soffpotatisen - 29 jan 07 - 06:01 | | ska jag typ fortsätta på den här? :/ |
|
|
|
