Baladen om Briggen Blue Bird av Hull |
Det var Blue Bird av HUll
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med ner isad rigg
Själva julafton sjutiotvå
-"surra svensken till rors
han kan dreja en spak."
Ropa skepparn-"allright boys,lös av!".
Och Karl Stranne från Smögen blev surrad till rors
på Blue Bird som var dömd att bli vrak
han fickk hållö-fyrs blänk
fast av snöglopp och stänk
han stod halvblind,han fick den i lä
Och i lä där låg smögen,hans hem, där hans mor
jusst fått brevet från Middelsborough
-"nå,vad säger du Katl?"
-"Går hon klar?","nej,kapten!"
-"Vi får blossa för här är det slut."
-"vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä."
-"ut med ankarna båtarna ut."
Men hon red inte upp
och hon fick ett par brott
som tog båten dom hade gjort klar
-"jag tror nog"sa karl stranne."att far min gått ut."
-"emot oss jag litar på far!"
-"båt i lä,båt i lä"
-"det är far,det är vi !"
-"båt i lä!" sjöng han ut
-"dom är här djumpa i,alle man vi blir bärgade då."
Det var stranne den äldere
en viking en örn
Tog sitt renade brännvin ur vinskåpetshörn
till att bjuda de skeppsbrutna på
-"hur var namnet på skutan?"
Han sporde och slog nio supar i spettsiga glas
-"briggen blue bird."Det tionde glaset han tog och slog det
mot golvet i kras
-"sa ni blue bird kapten?
briggen blue bird av hull?"
-"gud i himlen var är då min son?"
-"var är pojken kapten för vår frälsares skull?"
det blev dödstyst,ibland männen i vrån.
Gubben stranne tog sakta sydvästern utav
-"spara modern,kapten,denna kväll"
-"nämn ej namnet på skutan som har gått i kvav."
-"nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll."
Och kaptenen steg opp
han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sade med självande röst till sin värd
-"Karl stod surrad och glömdes ombord."
|
|
|
|
