Zombierna |
Denna är totalt värdelös.. men iaf
Jag rusar längs den långa bron. Dom är efter mig... zombierna. Dom hasar fram en bit bakom mig med sina döda, vita ögon stirrandes ut i vinternatten. Deras trasiga kläder är fläckade av torkat blod från tidigare offer som dom skördat i staden. Jag har kommit över bron och springer nu mot det övergivna lagret vid köpcentret som jag och några till har sökt skydd i. Jag kommer fram till dörren och rycker upp nycklarna ur bältet och låser upp, en zombie har kommit fram till mig och sliter tag i min svarta kappa. Jag kör nycklarna i dess hans och med nöd och näppe så kommer jag undan. Jag låser dörren snabbt bakom mig och suckar. Stackars människor som fallit offer för dessa själlösa varelser. Med sänkt huvud så går jag upp för trappan och in i lagerrummet där vi brukar hålla till. Där inne är det stort och grått. Längs ena kortsidan så står en massa skåp (tomma allihop, vi har tömt dom). Längs långsidan är den stora fönster som vi spikat bräder för. Jag vänder blicken mot platsen där vi oftast bruka sitta vid den här tiden på dygnet. Till min stora förvåning och sorg så ser jag att alla mina vänner är borta, nej var är dom? Nej!?!? Ett av fönstren som vi har barrikerat är trasigt och brädorna är nerslitna, snön virvlar in och gör rummet kallt, golvet är blodfläckat... Det verkar som om mina vänner har flytt sin väg. Men varför? Jag springer fram till lådan som vi förvarat vapen, mediciner och andra nödvändiga saker i, och hoppas att dom lämnat något kvar till mig. Lättad så lyfter jag upp en k-pist ur lådan och under vapnet så ligger en stor, blå väska. Jag tar upp den och kollar innehållet. Först så hittar jag en lapp:
Milly!
Förlåt oss, men vi var tvunga att fly!
Shit milly förlåt, vi lämnade dom här
Sakerna till dig eftersom du kommer
Behöva o nej dom är här Darren skjuter
Dom hjälp vi har dödat alla vi måste
Längre hade Eric inte kommit. Jag torkar bort en tår ur ögat och tittar ner i väskan. Jag tar upp en låda full med skott, fint sorterade i olika fack. Därefter så hittar jag ännu ett vapen, en magnum, bra! Sen hittar jag våra mediciner, växterna och sprayerna. ”tack” mumlar jag och lyssnar efter steg eller stönanden, nej jag hör inget, inte än. Jag hittar mina kläder längst ner i väskan och drar upp mina vantar, mitt andra sko-par (ett par kängor) och halsduken. Det är först nu som jag känner hur kallt det är i rummet. Jag går fram till bordet som verktygslådan står på och tar fram hammare och spik. När jag spikat för fönstret igen och tätat springorna med tygbitar så går jag till våran sovplats, ett hörn fullt med filtar, täcken, kuddar och sovsäckar. Allt som vi har kommer från köpcentret. Men nu så går det inte att gå dit längre. Det är proppfullt med zombier och hundar, usch. Jag kurar ihop mig på den mjuka högen och börjar gråta men trots allt som har hänt så lyckas jag somna.
Jag drömmer om vad jag hade gjort innan zombierna hade börjat jaga mig på bron... jag hade varit hemma i mitt hus. Jag hade besökt gravarna som jag ordnat till min familj. Alla är döda. Jag satt i trädgården och stirrade på mina handgjorda kors när jag plötsligt hörde monstrens tjut av hunger och jag flydde på en gång.
Plötsligt så vaknar jag! Jag hör dom, dom bankar på dörren in till lagret, å nej dom har hittat mig. Jag sätter mig snabbt upp och springer fram till väskan och k-pisten, slänger väslan över axeln, laddar mitt vapen och springer mot fönstren. Jag sliter ner brädorna från ett fönster krossar rutan och häver mig ut. Jag ser där nere hur dom bankar på dörren, jävlar vad många som är. Jag klättrar snabbt och tyst ner från brandstegen men försent, som har redan sett mig! NEJ! Jag börjar springa och skjuter mot zombierna. Några lyckas jag döda men dom flesta reser sig upp igen. Jag har aldrig varit ute på något sånt här ensam förr, paniken växer och jag bara vänder mig om och rusar längs vägen. Plötsligt så är det som om marken försvinner under mig och jag ramlar framstupa ner i snöslasket på vägen. Jag hinner inte ladda vapnet och jag blir biten. Smärtan är totalt outhärdlig och när jag hör skott i fjärran så tror jag att jag drömmer. Jag blir biten igen och igen, dom sliter i mitt hår. Det blir alldeles mörkt runt mig och jag lägger mig på rygg. Jag hör skott hela tiden och jag ser hur några män i vita dräkter och masker för ansiktena kommer och lyfter upp mig. Yrslen övermannar mig och jag svimmar.
- Dr. Shepard, förvandlingen är fullbordad.
- Är hon ordentligt fastspänd?
- Ja, sir men vi har märkt ett nytt fenomen.
- Jaså? Vadå, assistent Richards.
- Jo, hon har mer intelligens än någon av de andra zombierna.
- Hur är det möjligt?
- Vi vet inte...
Jag hör rösterna som om dom är långt borta. Jag öppnar ögonen och jag utstöter ett långt utdraget stönande och jag är så oerhört hungrig. Jag försöker röra mig men känner att något håller fast mina handleder och vrister. Min blick är dimmig och jag stönar igen, jag känner lukten av blod, kött. Vad är det med mig? Jag minns ingenting, bara att jag blev... jag blev biten. Hungrig, behöver... kött, nej vad är detta för ett begär? Jag ser hur två män i vita rockar kommer fram och tittar på mig. Av någon anledning så ser dom lite rädda ut och den ena tar fram en munkorg. den liknar en sån där som Hannibal har i den där filmen. Dom sätter på mig den och av en ny ren instinkt så hugger jag efter mannens fingrar. Så hungrig. Jag känner att jag övermannas av hunger och jag börjar stöna och fräsa mot männen och jag vill hugga tag i dom och börja sluka deras kött.
- vad ska vi göra med henne, doktorn?
- Ja... jag vet inte. Jag tror det är bäst om vi fryser ner henne för senare experiment.
- Okej, sir, jag ska bara hämta sömnmedlet.
Jag känner mig så hjälplös där jag ligger på bordet och jag stönar till. Plötsligt så sticker det till i min arm och jag ser att dom har gett mig en spruta i armen. Jag stönar på samma hemska sätt som zombierna gör. Då går det upp för mig, jag har blivit en själv, den dimmiga blicken, mina hemska stönanden, hungern efter människa. Innan jag somnar av sprutans innehåll så stönar jag tyst och bedrövat... jag är död.
Håller på med en fortsättning...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Rozey - 15 jan 08 - 20:15 | wow... milly blev en zombie. det här är ingen typisk zombie "film" för då brukar uvudkaraktärerna alltid överleva.
bra beeriz! <3 | habilis - 28 jan 07 - 01:09- Betyg:  | | SIIIIITBRAAA!! |
|
|
|
