Famnen |
Tänk att jag fått en Famn
Där jag kan vila på din arm
Känslan är att komma i hamn
Du lutar dig emot min barm
Tänk att just jag denna gåva fått
Den är förmer än allt, kan jag lova
Hur stor, jag inte riktigt förstått
Vill bara blunda, men inte sova
I den famnen vill jag vila still
Ändå tänjer jag gränsen en del
Gör det jag egentligen inte vill
Dumt, att ens tänka göra fel
Varför är människan så dum?
Riskera allt för något nytt?
Mer i hjärtat inte får rum
Ändå blir jag som förbytt
Kärlek av äkta slag i sig
Är det för det jag är rädd?
Att helt mig utlämna till dig?
Ändå vill jag dela din bädd.
Att älska det kräver mod
Våga sig in i det, jag vet
Slutligen jag ändå förstod
Det handlar enbart om det!
|
|
|
|
