På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Född hora? del 5

En tunn kvinna klädd i en strikt dräkt välkomnade Dani med ett kallt leende.
– Jag heter Denise och är föreståndare här på Svalan. Du kommer få lite tid att packa upp dina saker och sedan kommer någon ur personalen att visa dig runt. Svalan låter som ett dagis tänkte Dani hånfullt och såg sig omkring i den stora entrén. Väggarna var outrycktsfullt vita, två släta beiga soffor med stora bruna och beiga kuddar stod längst bort mot väggen. I de stora fönstren stod släta vaser med vita liljor i. Allt kändes så tillgjort och högtidligt tyckte Dani som betraktade alltihopa med skeptisk blick. Hon tittade även på repisionistens beiga kavaj och snäva kjol och hennes stiliga knut som höll samman håret. Danis grimaserade åt sina egna jeans och den slitna skinnjackan som hon inte tagit av sig hur mycket Julia än tjatat. Hon såg på Denises blick att inte heller hon gillade det hon såg framför sig. Om den kvinnan hade fått bestämma förstod Dani att hon skulle burigt något mycket mer elegant.
– Så, jag ska visa dig till ditt rum. Dani följde efter Denise i en lång korridor. Vitt här med, med Vita liljor i eleganta vaser. Vid varje dörr som de passerade stod det ett nummer ingraverad med snirklig text på en lite guldfärgad bricka som hängde bredvid dörrarna. Det enda som hördes var ljuder från Denises klackar och takfläktarna som verkade finnas överallt. 103,104,105, de verkade ha gått i en evighet när Denise stannade vid dörr 106.
– Här är ditt rum sa förestånderskan och halade elegant upp en nyckelknippa och låste upp dörren.
– Någon ur personalen kommer förbi om ungefär en timme så får du en rundtur. Sedan var hon borta. Det ensamma ljudet av dörren som låstes tycktes eka flera minuter. Dani såg sig omkring. Vitt, förståss. En säng, ett skrivbord, en byrå och en dörr där ”WC” stod ingraverat med samma snirkliga stil och på samma gulfärgade bricka som dörrnumreringen. Ett stort fönster med en vas, och de där liljorna igen. Det borde hete liljan istället för svalan tänkte Dani ironiskt och lyfte upp väskorna på sängen. Det skulle säkert bli smuts på det vita överkastet med det sket Dani i. Hon hoppades faktiskt att det skulle bli smutsigt så att Denise fick lite att oja sig över. Då kanske hon fick åka hem. Dani log åt sig egen fåfänga förhoppning och öppnade väskorna. Julia hade kommit in med två Luis Vitton väskor när hon skulle packa och hon hade faktisk använt dem, mest för att hon inte hade några andra. Dani knölade in alla kläderna i byrån så gott det gick, hon orkade inte slösa tid på att vika dem. De viker säkert underkläderna med tänkte Dani surt. Hon såg på sig själv i spegeln som hängde ovanför byrån. Håret låg ostyrigt över axlarna som en svart man. Hennes gröna ögon syntes extra mycket nu när hon hade den gröna tröjan på sig, den fick dem att få något nästan farligt över sig. Hon hade sminkat sig skrikigt med tjocka svarta eyeliner sträck och mycket mascara. Julia hade inte sagt något men hade helt klart inte varit nöjd med det. Hon mådde plötsligt illa av att se sig själv i den blanka spegeln. Dani fick snabbt upp en rakhyvel ur neccesären och drog över handleden. Det gick snabbt, plötslig forsade blodet nedför armen. Då var plötslig det hetsiga över och Dani l vaknade upp ur sitt hektiska tillstånd. Så var det alltid när hon skar sig, det kom över henne på några sekunder och försvann lika snabbt sen stod hon där med skärsåren och med blodet rinnandes nedför armarna. Dani skyndade sig att ta fram trasan med intorkat blod hon gömt längst ner i väskan lindade det runt armen och stoppade därmed blodflödet. Sen kom ångesten över henne med sin fulla kraft. Dani la sig ner i sängen och lä tårarna komma och kände plötsligt en enorm saknade efter Markus.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

sandruskapuska - 29 apr 08 - 03:12- Betyg: