Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

som en snöflinga [del 1]

”men va faaan lena!” hon kastade glaset i marken med en smäll. Glasbitar flög över hela rummet. Lena kände att hon fick en i foten, men stod som frusen kvar. Plötsligt började hennes mamma krama och klänga på henne.
”förlåt mig, förlåt mitt älskade barn, det var inte meningen att skrika på dig” det rann snor från hennes näsa och hela lenas tröja blev kletig av snor och tårar. Lena puttade undan hennes mammas hand, som sökt sig efter hennes. Hon kände hur hennes mamma klängde och drog i henne, verkligen ville att hon skulle stanna kvar. ”gå inte, gå inte” snyftade hon. Lena tittade upp mot taket, nehepp ingen hjälp denna gång heller. Hon släpade sin mamma till vardagsrummet och släppte henne på soffan. Hon däckade direkt, lena tittade sig omkring, glas splitter och skärvor överallt. Vilken röra, en röra som hon sen skulle vara tvungen att städa upp. Hon suckade stort, tänkte över alla de gånger hennes mamma däckat. Hon orkade verkligen inte mer. Hon tog en sista titt in i vardagsrummet, hon låg fortfarande och sov. Sedan gick hon, ingen tröja hade hon, bara en tunn långärmad. Det var snö ute. Små flingor som lade sig så fridfullt på marken. Tänk att få vara en snöflinga, utan problem, bara att flyga fram över världen och hamna på marken. Hur långt hon än tittade såg hon bara vitt. Vitt vitt vitt. Träden var vit, marken var vit, katten som gick över vägen var vit. Allt. Hon tittade på sina fingrar, hon visste inte fall hon inbillade sig, men de såg ut som om de hade fått en svagt blå ton. Då slog kylan henne. Kylan som bet sig ända in i benmärgen på henne. Hon började skaka, medveten om att hon inte visste var hon var. Hon började kolla sig omkring i panik, hon visste inte hur långt hon gått, hon hade inte ens tänkt, utan bara gått i ren ilska. Ilska för det liv som hon levde, ilska för hennes mamma som bara drack och drack. Ilska för allt och alla. Med ens, kände hon sig plötsligt så trött. Som om hela hennes mark höll på att svaja framför henne. Hon vinglade fram till en vägg, förmodligen på ett hus och satte sig ner lutad mot väggen. Hon hade inte ens orkat se vart hon satte sig, och satte sig mitt i en snödriva. Hon blundade, skakade, önskade. Plötsligt slutade skakningarna, det var som om hon var så kall att hon inte kunde frysa längre. Hon andades ut, suckade och såg snöflingorna som landade i hennes knä.
*
Han ställde sig på balkongen. Tände en cigarett och kände den kalla friska luften ta emot honom. Han tog ett djupt bloss, kände röken fylla hans lungor och andades ut. Han log för sig själv, det var alltid lika härligt att röka. Han hade försökt sluta, det hade han. Han hade börjat för flera timmar sen, nästan hållit sig i ett dygn. Men då kom suget, suget efter att få ha en cigarett i munnen. Till slut hade han inte kunnat behärska sig, utan slängt sig ut på balkongen.
Det var snö ute, små snöflingor singlade ner från himlen och landade på hans näsa. Han gillade snön, han gillade det vita täcket som täckte stad och skogar. Han hade nästan lust att kasta sig från balkongen och landa i snödrivan som fanns två våningar under honom. Han lutade sig mot räcket, suckade och tog ännu ett bloss. Det var inte mycket folk ute, bara några småungar och en tant som gick med sin hund. Han böjde sig ner för räcket, kollade neråt. Tittade på snödrivan. Han hade verkligen en sådan lust att bara hoppa ner där. Känna den kalla snön sluta sig om hans kropp. Han tittade ner, drömmande. Men sedan upptäckte han ett ben. Ja, underligt nog såg han ett ben. Han flyttade sig till ena sidan av balkongen, böjde sig längre ut för att se. För en sekund hade han föreställt sig endast ett ben, att det hade begått ett mord här i staden. Men inte. Utan där var en tjej. Hon låg lutad mot väggen med slutna ögon. Det bruna håret låg över ansiktet, de hade fallit små snöflingor över det, och hennes hår var täckt av snö. Hon rörde sig inte, hon var faktiskt ovanligt stilla. Han blundade hårt och tittade igen, jo hon var verkligen där. Han fimpade cigaretten. Tittade fundersamt ner ännu en gång och gick sedan in och stängde balkong dörren hårt efter sig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mathilda1 - 21 sep 10 - 23:46
JAg läste bara till *.
Den var jättebra, jättebra story, jättebra skrivet!
Miip - 26 jan 07 - 05:45- Betyg:
shiit! nästa plz!! *se bedjande på*
Mangasagan - 26 jan 07 - 03:03- Betyg:
Bra!!=)
Kommer det mer??
soffpotatisen - 25 jan 07 - 04:53
like kommentarer tack? x'D

Skriven av
soffpotatisen
25 jan 07 - 04:24
(Har blivit läst 98 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord