röd halsduk [del 2] |
Han satte sej ner på stolen i bussen. Önskar att han hade vänt om. Att han hade fått stanna med henne i sina armar. Att han inte gått den dagen.
Han tog sej själv på halsen, kände på ärret. Det kändes naket och tomt utan halsduken. Den hade nästan varit som en del av honom. Men han hade inte förmått sej själv att köpa en ny.
Han tog än en gång på ärret och slogs av minnet. Minnet av hur ärret kommit dit överhuvudtaget. Hur nära kniven hade varit. Hur det hade känts att ha eggen så nära huden, vilande mot hans hals. Han mindes känslan av rädsla som smugit sig upp på honom. Rädslan som han inte ens trodde fanns. Han började sticka. Sticka, sticka, sticka. Att fråga om en halsduk hade han aldrig vågat. Inte skulle han riskera sitt liv ännu en gång. Inte mycket pengar hade han, men tillräckligt att mycket för att köpa nystanet. Garn nystanet som han sett så många gånger i skyltfönstret. Det röda garnet som nästan lyste där den låg. Han hade velat röra på den så många gånger, men aldrig hade han trott att den skulle kännas så mjuk i hans händer. Färgen var nästan magisk, den lyste så rött! Stickpinnarna hade han hittat oss mormor. De hade varit snidda i trä och det fanns vackra små mönster på dem. Han höll dem nu i handen, så många år senare. De hade funnits med i kartongen, som nu vilade i hans knä. Kartongen luktade nästan som mormor. Det var som om han hade tagit med en del av henne i kartongen. ”gör dig själv lycklig”, hade hon sagt. Som om hon visste att hon skulle dö. Kanske borde han vara ledsen och sörja. Men istället kände han sig tom. Som om allt han levt för försvunnit. Som om han blivit uppäten inifrån och han äntligen var uppäten. Det var bara skalet kvar.
Att göra sig själv lycklig… egentligen visste han redan svaret, men han knuffade undan den tanken. Aldrig skulle han få se henne igen. Aldrig skulle han få känna hennes kropp mot hans. Men ändå, kunde han inte låta bli att önska att han skulle få se henne igen.
Han mindes den dagen då han rest. Hur mumriken hade tagit honom åt sidan och pratat med honom. ”du kan inte stanna kvar här” hade han sagt. ”jag har sett dina blickar på henne. Hon är fjorton. det är inte rätt.” Han hade tittat så konstigt på honom. Som om han vore avskyvärd. Mumriken hade inte ens gett hon en klapp på axeln som han brukade. ”du får lämna redan idag” hade blivit hans sista ord. Han hade stått där, med händerna djupt nere i fickorna. Han hade inte ens protesterat. Det var som om mumriken hade slagit till honom. Som om de varit i en boxnings match. En knockout på direkten. Det gjorde ont. Fruktansvärt ont. Som om han blödde inombords. Det kändes som om såren aldrig skulle läkas, att han skulle blöda och blöda tills han tillslut inte kunde leva mer.
Han hade gett sej av den dagen. Han hade gått, lämnat dörren, gått över tröskeln. Lämnat henne där, oförstående. Aldrig hade han trott att han skulle ge bort halsduken, men i det ögonblicket kändes det så rätt! Som om den inte hade någon betydelse längre. Han hade virrat den flera varv, kunde föreställa sig hur den mjuka garnet slöt sig om hennes hals och nacke.
Han blundade hårt vid minnet. Undrade hur han någonsin skulle kunna leva normalt igen. Hur han någonsin skulle kunna gå ännu ett steg. Hur han skulle kunna leva lyckligt igen. Han skulle aldrig glömma henne, aldrig! Han skulle minnas henne. Minnas hennes doft, hennes leende och hur det kändes att ha hennes kropp tätt intill hans. Han rörde knappt vid sina läppar, för att se om hennes kyss kanske fanns kvar. Men han kände den inte, hur mycket han än försökte kunde han inte känna hennes kyss. Han skulle ha velat ha den i en liten ask. Kunna plocka fram den då och då. När han som helst kände för det. Att få känna hennes mjuka läppar. Han skulle göra nästan vad som helst för att bara få känna hennes läppar mot hans ännu en gång. Även fast det bara var en enda gång till! Men aldrig skulle han få se henne igen. Han skulle behöva glömma henne. För inte kunde han återvända.
Eller, kunde han det?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ciitronvatten__ - 24 jan 07 - 22:15- Betyg:  | | aaow, du skriver så sjukt jävla fiint^ | | Miip - 24 jan 07 - 04:00- Betyg: | | *cryyyiing!!!* | | So_Sick - 24 jan 07 - 00:44- Betyg: | | Aa verkligen! så underbart fint :) | | Katjaa - 23 jan 07 - 06:02- Betyg: | | Åhfyfan vad fint, dt är obeskrivligt bra ! | | JOOHAANN-A - 23 jan 07 - 04:50- Betyg: | ååhh. hur kan du skriva så vackert!!
en femma. helt klart. ha det bra. |
|
|
|
