Mobbarna |
Detta är bara ett utkast, jag skall lägga ut det riktiga inlöägget såfort jag hinner få det fulländlat!
Hon hörde deras hånfulla röster genom natten.
- Se vem som kommer här! Fula, feta, stinkande Annika,
alla lärares favorit, den lilla plugghästen som ingen vill ha och göra med!
Annika vaknade med ett ryck, hon såg på klockan.
Kvart över sex, om knappt två timmar börjar skoldagen.
Två timmar tills hälvetet börjar igen. Kanske kunde hon övertyga sin mamma om att hon var sjuk. Men det skulle inte funka.
Hon hade varit borta så mycket det senaste halvåret att hon helt enkelt var tvungen att gå till skolan.Och inte kunde hon berätta det för mamma heller. Mamma skulle bara säga att hon överreagera, bara för att hon inte tyckte om de där personerna behövde hon ju inte hitta på historier om dem.Så hade Mamma sagt, när hon för tre månader sedan hade berättat om mobbarna.
Nej nu har jag funderat färdigt, tänkte Annika för sig själv och steg upp och tog en dusch. Medan varmvattnet strömmade ner för hennes rygg började hon fundera på hur allt hade kunnat bli så fel. hon hade alltid varit den tysta, tillbakadragna tjejen som satt för sig själv längst bak i klassrummet,men då hade de andra i alla fall låtit henne vara i fred.När hon började högstadiet förändrades allt. Klassen splittrades och blandades upp med elever från andra skolor. Elever fsom absolut inte tänkte låta henne vara i fred. Snart var också resten av klassen mot henne. Till och med Kattis som alltid varit snäll mot henne och till och med varit hem till Annika ettpar gånger, stod nu och skrattade tillsammans med de andra när plågoandarna gick lösa på henne.Hon hatade dem verkligen, mer än hon trodde att man nånsin kunde hata någon. Hon önskade att hon skulle få strypa dem med sina bara händer. Men ändå stod hon bara där och såg ner i golvet medan glåporden haglade över henne. De hade gjort henne illa också.Hon hade mer än en gång kommit hem med kroppen blåslagen och fått skylla på att hon hade snubblat i trappan.Hon visste hur det skulle bli om hon berättade det mamma skulle ändå bara säga att hon överreagerade, att hon bara inte hade lärt känna de där människorna ännu, att det skulle bli bättre efter en tid.en tid ja, men nu hade de hållit på så i ungefär sju- åtta månader . Blåmärkena försvann visserligen efter någon vecka men smärtan i själen gick inte att få bort.
varför var det ingen som gjorde nått.....
Annika klev ut ur duschen och gick till sitt rum för att klä på sig. Jeans och tröja som vanligt. I trappan mötte hon sin mamma.
- Är du redan färdig?undrade Eva
- Ja, jag kunde inte sova. Hon kikade ut genom fönstret. Det snöade. Åh vad jag älskar snö,tänkte Annika, det är nog det vakraste jag vet.
Nu var det dags för en snabb frukost som bestod av ett glas kakao och två ostsmörgåsar. Efter en blick på klockan såg hon att hon skulle bli tvungen att springa till bussen.
På bussen påväg till skolan
Hon kom i sista minuten och satte sig på den vanliga platsen längst bak. Vid nästa hållplatas steg en grupp tjejer på bussen, bland dem fanns hennes gamla klasskompisar, Mia och Hanna. De nöjde sig bara med att titta och viska åt hennes håll.Men hon vissta att det bara var början.
I skolan
Annika släpade sig upp för trapporna till åttornas korridor på andra våningen. Hon hade skåpet längst bort och var tvungen att gå förbi alla andra för att få sina böcker och ta emot de vanliga morgon hälsningar. Likadant varje dag.
. Nä men titta!Tjocka Annika har en ny tröja är det jul rea på ¨Begangnade¨ , eller?
Glåporden haglade över henne medan hon gjorde sig så liten som möjligt och skyndade sig till skåpet. De andra började söka sig till klassrummen. Kvar stod Annika, lika ensam som vanligt. Dagen flöt på som vanligt. Annika höll sig undan på rasterna och de andra brydde sig inte så mycket om henne. Det skulle ha varit en ganske bra dag om inte ?.!.?.!.??.
Annika skyndade sig ut från sista lektionen.Hon hade klarat ännu en dag, och nu skulle hon äntligen få komma hem. Där kunde hon i alla fall få vara i fred. Hon gick mot utgången när hon hörde en röst bakom sig.
- Varför har du så bråttom? Vänta vi vill prata med dig.
Hon kastade en snabb blick över axeln, men stannade inte. Bakom henne gicken grupp flickor från klassen.
- Vänta då!
Klara, en av flickorna började springa och tog tag i hennes arm.
- Varför stannar du inte, vi måste prata. Klara hade ett elakt leende i ansiktet och Annika förstod att de ville mer än att bara prata.
- Låt mig vara! Annikas röste ekade ut över den tomma skolgården.
- det är inte lönt att du skriker, vi är dom sista,sade Jennifer.
- Annika försökte slita sig loss, men nu hade de andra flickorna ställt sig runt om henne.
- Ush! Vad du stinker! hur många veckor har du haft de där byxorna. Alla flickor rynkade på näsan.
- Du behöver tvättas sade Eleanora.
Innan Annikan hann reagera hade de dragit in henne i närmaste WC och tvingat ner henne på knä framför wc stolen.Hon förstod vad som skulle hända ,men de var för många. Hon kunde inget annat göra än streta emot men det var lönlöst. De tvingade henne att stoppa huvudet i wc stolen och sedan spolade de. När det var gjort gick de skrattande därifrån.
Annika satt länge på golvet, men tog sig till slut upp och sköljde håret i hand fatet, men känslan gick inte att tvätta bort.
Hemma
När hon kom hem mötte hon sin mamma i hallen.
Eva såg undrande på sin dotters blöta hår
- Vad har du gjort? frågade hon.
Annika svarade inte utan rusade upp på sitt rum och låste dörren. Hon visste precis var hon hade dem, sin mammas sömntabletter som hon hade hittat när de byggde om i sommarstugan. De låg längst in i nedersta skrivbords lådan, inlindade i en rosa plastpåse.Hon satt länge med burken i handen tills hon tog mod till sig, öppnade burken och svalde hela innehållet utan ett ljud . Hennes mamma knackade på flera gånger,undrade vad hon gjorde.Till sist gav hon upp, trodde väl att Annika hade sommnat, och det hade hon också, men vad hennes mamma inte visste var att hon aldrig skulle vakna mer.
Sorge stund i skolan
Nästa dag kom budet till skolan. Rektorn samlade alla klasser i aulan för att berätta det hämska som hade hänt. Annika Svensson, en av skolans duktigaste elever hade avlidit i går kväll efter att ha tagit en överdos sömmntabletter. Nu var alla tvugna att hjälpas åt i denna svåra stund. Efter sammlingen började pratet. De flesta talade om lilla tysta Annika, flickan som man inte lade märke till.Vad skulle hon ha haft för anledning till att begå själv mord?
- Hon som alltid var så duktig och skötsam.....hon kanske hade problem hemma...?
- Var hon mobbad? sa en person, utan att veta hur nära sanningen han var.
De enda som var tysta var tjejerna i Annikas klass. Det var bara de som förstod, förstod att det faktiskt var de som tagit livet av henne.
Utanför fönstret föll fortfarande snön
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | fridolina - 22 nov 05 - 02:01 | Tack felle :) du vet att jag älskar dig med över allt annat levande på denna gjord,
" hoppar du så hoppar jag " vår finfina replik!! jag skriver inte världs bäst, du skriver mycket bättre än jag!!
love u! | Tanya - 18 nov 05 - 03:42- Betyg:  | | snyft jätte bra | | Felle - 16 nov 05 - 06:03- Betyg: | | Idaa! Du vet precis hur mycke jag tycker om den här novellen, och jag hinner int skriva nån megalång kommentar nu. Men however, så vet du att jag älskar den och att den är helt underbar. Att du kan skriva så bäst! Love it <3 | | Diamanten - 10 nov 05 - 06:50- Betyg: | Detta var nog den bästa novell jag nånsin har läst,
jag bara älskade den,
jag har blivt mobbad men inte så.
Fy på alla människor som gör så!!!
Jag blev bara mobbad att jag var tjok när jag var smal som
en pinne!!så kan livet gå men varför skapade gud oss ifall
vi igentligen bara var menade att leva i ca:75 år
sen kommer det nya människor!! | | Cilises - 10 nov 05 - 02:27- Betyg: | | Super bra novell, jag älskade sista raden! | | -Dreamer- - 10 nov 05 - 00:28- Betyg: | | Braa och sorglig!! |
|
|
|
