Efter 4 dagar i koma (prolog) |
Hon var arg, väldigt arg. Hon var arg på honom för att han inte kunde förstå henne. Om det var någon hon trodde hon kunde prata med så var det honom. Och så visade
det sig att hon trott fel hela tiden. Nu var hon arg, och lite ledsen, men mest arg. Hon sparkade till en av parkens papperskorgar i all sin ilska, men det gjorde bara ont. Hon fortsatte att springa genom parken. Hon ville aldrig mer göra något annat, bara springa, springa och springa.
"Se dig för!", skrek än gammal gubbe som hon nästan krockade med.
"Woof", gnällde gubbens fula hund.
"Det kan ni göra själv", skrek hon efter sig.
En tår kom sakta rinnandes nedför hennes kind. Där tog träden och buskarna slut, och det nu nästan gulbruna gräset möttes av asfalten. Hon sprang längs vägkanten, medan tårarna blev fler och fler. Och hon visste inte vart hon sprang. Eller hur länge hon skulle springa. Det var mörkt ute nu, men gatlyktorna lyste upp där hon sprang. Men hon såg inte bilen. Och bilen kom allt snabbare - utan att se henne.
Finns det något intresse av denhär berättelsen? Skriv då en kommentar så att jag vet om jag ska lägga ut mer på den. Tack.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | E_Du - 21 mar 07 - 22:38 | | jag vill läsa fort.. :D | | Maks - 22 jan 07 - 02:08 | | Den var bra, fortsätt, man blir ju nyfiken på vad som hänt och vad som kommer att hända! | bloody_witch - 21 jan 07 - 21:41- Betyg:  | | den var JÄTTE bra, fortsätt!! |
|
|
|
