inte som andra barn, del 13 |
Jag var så förvirrad, att jag inte visste vad jag skulle göra.
Mina tankar bara snurra runt i mitt huvud. Det fanns ingen jag kunde prata med, för ingen förstår hur viktigt detta var.
Dom skämtar bara bort det eller säger nej men allt kommer ordna sig.
Varför blir inget bra då? Varför är inget ordnat då? Varför blir ingenting som jag vill?
Den natten ville jag bara vara för mig själv, ville inte varken prata eller se Johan.
Han märkte det och undrade såklart vad det var med mig.
Jag berättade inte hur jag känner det, att jag inte mår bra utav detta, jag berättade ingenting. Jag var tyst, hela kvällen.
Han kunde inte få något ur mig, inte ett enda ord. Tillslut gav han upp och gick och la sig.
Han somnade direkt, men jag kunde inte sova, jag kunde inte blunda, det gör ont, så otroligt ont.
Jag ville bara att mitt barn skulle prata med mig, det skulle få mig att må bra.
Jag vaknade av att telefonen ringde. Jag sprang ner för trappen, jag hoppades på att det skulle vara Adile.
Men det var hennes lärare.
Han berättade någon som jag verkligen inte vill höra, något som gjorde detta ännu värre.
Det var som någon hade slagit mig med en hammare på huvudet. Jag var helt krossad.
Adile har rymt, vi vet inte vart hon är. Men vi har folk som letar efter henne, så ni behöver inte oroa er.
Men jag ville bara berätta det så ni vet hur det ligger till.
Efter samtalet var jag ännu mer förkrossad än innan.
Mitt barn är borta, ingen vet vart hon är, det värsta utav allt var, att jag inte kunde göra något.
Herregud, vad är det som händer, detta blir bara värre och värra för varje dag.
Jag ville skrika, skrika ut all smärta jag har gömt inom mig, skrika ut allt på en gång.
Men jag kunde inte, utan jag bara grät och grät. Hur länge skulle mina tårar räcka till?
Hur länge skulle jag må dåligt? Jag behöver Adile, jag behövder mitt barn. Jag kan inte andas utan henne.
Jag satt bredvid telefonen hela dagen. Jag väntade på att hon skulle ringa, att hon skulle höra av sig.
Jag var rädd, tänk om något har hänt henne? Vad som helst kan hända, det finns så mycket hemskt i världen.
Tårarna bara rann och rann ner för min kind, Mitt ansikte var helt rött av alla tårar.
Och jag hade huvudvärk, mitt huvud kändes som det skulle explodera.
Johan jobbade, så han var inte heller här. det är nu jag behöver honom. Det är nu jag behöver någon.
Men jag var ensam.
JAG BEHÖVER ADILE, JAG BEHÖVER JOHAN!
jag behövder dom nu, jag behöver min familj. fast ingen av dom är här hos mig.
Jag är ensam.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 22 jan 07 - 00:00- Betyg:  | | guud vad braaaaaa... :DD <3 foortsätt skriiivaa a:):):) | | habilis - 21 jan 07 - 06:46 | | ''D'; | | empalove - 21 jan 07 - 03:02- Betyg: | | SKIT BRA!!! MER NU!!!:D | | So_Sick - 21 jan 07 - 02:57- Betyg: | | Mer!! Du skriver otroligt bra :) Jag gillar att du lyckas förmedla känslorna :) | | imjustagirl - 21 jan 07 - 02:57- Betyg: | Otroligt bra, jag får tårar i ögonen!
SKRIV MER NU!! |
|
|
|
