Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

Till alla mobbare.

Denna är till alla mobbare.

Jag själv har blivit mobbad i ca 3 år.
Det är inte så länge, men det räcker gott och väl.

Det är så att jag har eksem, dom börjar gå bort nu.
Men det var värst för några år sen.

Vi hade en i min klass som hoppade på dom sk. "känsliga"
som hade dåligt självförtroende osv.
Därför hoppade hon på mig oxå.
Mest i gympasalen, då tog hon upp massa saker,
om jag inte lyssnade skrek hon åt mej tills jag börja grina,
då skrek hon ännu mera om alla saker jag "gjort" fel.

Och jag var så känslig så jag grina nästan varej gång jag mötte henne.
Fast hon sa inte ett pip när det va massa folk där,
hon väntade tills dom flesta gått och hon och jag och
några till var där.
Sen började helvetet.

En av mina då bästa vänner gick bakom ryggen på mej och berättade
allt som jag sagt om henne.
Då blev det ännu värre, och först fattade jag inte hur hon kunnat veta vad jag sagt.
men efter ett tag förstod jag.
Jag hade blivit lurad.

Jag kommer ihåg att hon tvingat mej till massa saker,
och att jag fått "avdrag" på mobbningen i gympaomklädningsrummet.

Jag vet inte hur många gånger jag grinat och tänkt på den där idioten
som nu bara är en patetisk liten fjolla i mina ögon.

Jag fattar inte hur jag kunnat vara rädd för henne.
Men i slutet av sexan började det sakta bli bättre.

Mer än halva klassen vände sig emot henne och dom populäraste
började säga emot henne när dom såg att hon hackade på mej o många andra.
Då blev det liv i henne.
Hon var utstött den sista tiden, och jag är glad för det.
Nu har hon slutat.
Men glåporden och minnena försvinner aldrig.

Som tur är så har jag nu mina underbara vänner (Hanna,Sarah,Ida)
och med dom känner jag mig bäst i världen.

Men jag hör ibland orden: Torris,Äckel,Torrboll, Miffo m.m.
eka i korridoren, men folk har iaf slutat säga det i ansiktet på mej
och det är skönt.

Jag har blivit mkt starkare, och tittar inte ner i backen (åtminstone inte hela tiden)
när vi går förbi dom som har varit värst.

Blir så irriterad på att folk har såna fördommar,
om dom hör skit från en, så tror dom på det, även fast det inte är sant,
och säger det till nästa person som säger till nästa osv, osv.

Fast jag har bevisat för dom flesta att jag inte är helt seg i huvvet trots att jag har eksem.

Har tom vart med om att nån i korridoren har kommit fram och sagt " - Får jag känna på dina händer,
ska inte dom va som snadpapper typ?"
Åsså har dom asgarvvat och kollat om jag grina medans dom går därifrån.

Ajja men iaf, vad jag mena är att även om du är mobbad, så är det inte ditt fel,
det är bara mobbarna som mår så jävla dåligt, så ist för å visa det så måste dom hacka på nån annan
KOM IHÅG
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Miisela
9 nov 05 - 06:55
(Har blivit läst 160 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord