Namnlös 2 |
Idag igen då…
Varför måste alla vuxna vara så jobbiga? Jag menar att väx upp någon gång. Min farsa kan aldrig erkänna han gjort fel, värsta fruntimret, inte så konstigt om man bett honom dra egentligen. Morsan min bara oroar sig, menar att jag får inte gå ut när det stormar därför att hon tror jag ska blåsa bort, eller så får jag inte gå ut efter att det blivit mörkt därför att då har hela världen visst omedvetna planer om att de ska våldta mig. Min mormor är ändå värst, uppenbarligen är jag fortfarande 4 år gammal, blond och klädd i små söta klänningar, jag har knappt lärt mig prata och kan verkligen inte äta själv utan folk måste mata mig. Tyvärr men här är en nyhet: Jag är emo, självständig och världens nästa revolution, det ska ni veta.
Som kanske har märks ganska snabbt göms det mycket ilska inom mig, sån där som inte kommit ut på många år och verkligen kryper i skinnet. Så många psykologer har man haft, alla lika usla. När jag var liten och mina föräldrar bestämde sig för att skiljas började allt, men som vanligt fick man inte växa upp, de tvingade mig att leka när jag var 10 år gammal, jaa, vad underbart. Sen har det bara flutit på, en efter en som bara gör det värre, dessutom så vilken jävla idiot ger ett donationskort till en självmordsbenägen, menar att kom igen va, motivation ju!!!
Men till annat nu, var hos en vän ikväll, vi tittade på X-men 2. Det är av såna orsaker jag hatar den här världen, såna pengar behövs till saker som att få ordning i världen men nejdå, några få personers nöje är viktigare ja. Hatar sånt, att vi människor bara tänker och aldrig tar handling, själv är jag inte sån så. Min dröm har alltid varit att åka till något katastrofland och hjälpa dem. Nu hade jag äntligen råd för första och troligtvis enda gången i mitt liv och man måste vara 20 för att åka, seriöst, sätta en gräns så på välgörenhet, visst, låt fler dö bara. Dessutom var filmen extremt överarbetad, de hade gjort ett sorts tv-program till den som var för fejkat, typiskt amerikaner att till och med ha reklampauser i ett låtsas program som min vän sa. Jag tål inte amerikaner, fast sen så jag tål inte mycket folk, alldeles för fördomsfull, men skyll inte på mig, skyll på världen.
Sist av allt vill jag bara tillägga följande: Jag är en optimistisk pessimist. Så som en vän på msn en gång sa till mig:
Pessimisten: Nu kan det inte bli värre
Optimisten: Jodå, det kan det visst :D
Där har du mitt tänkande, men vänligen, ogilla mig inte för det, jag blir bättre så, utvecklas för fan! (hoppas jag)…
|
|
|
|
