Markus följde den silverfärgade bilen med de tonade rutorna med blicken tills den försvann. Han kände ett konstigt sug i magen som förvånade honom. Det kunde väll inte tyda på att han skulle sakna Dani? Nej, så var det naturligtvis inte. Han bara tyckte lite synd om henne, det kunde inte vara så kul att fara på behandlingshem.
– Så, vad säger ni ska vi fara och få i oss en bit mat? Markus kunde inte förstå hur Hans pappa kunde låta så lättvindig när hans styvdotter just åkt iväg. Markus sneglade på Julia och såg att hennes mörka ögon var glansiga.
– Visst pressade hon fram och började gå mot den dyra Jeepen. Karl stod och såg sin fru stiga in i bilen innan han gjorde desamma. Han tyckte att det skulle bli skönt att få Dani ur vägen ett tag, hon var bara i vägen när hon var hemma tyckte han. Han hade noga övervägt giftermålet med Julia på grund av hennes dotter. Han hade hört ryktena, att Dani var lösaktig och han gillade det inte. Han visste att folk pratade och det störde honom. Nu skulle han förhoppningsvis få lite lugn i åtminstone två månader.
– Så, vars ska vi fara? Viktors?
– Visst. Markus svarade i sin styvmors ställe. Han var egentligen inte hungrig vilket han borde vara eftersom han inte ätigt någon frukost. Suget i magen hade fortfarande inte försvunnit och han började faktiskt tro att han var orolig för Dani, hur hon skulle klara sig på ett behandlingshem, så vitt han hade hört hade hon en förmåga att hamna i trubbel och han trodde inte den förmågan skulle göra henne besviken nu heller. När bilen svängde upp på den tjusiga parkeringen skyndade sig Markus ur bilen så han skulle slippa Karls dåliga försök till att trösta Julia. Han gick upp för trappan till den flotta restaurangen och nickade åt mannen som tog hand om jackorna. Han hette Örjan och kände igen Markus direkt. Alla visste vem han var eftersom han var son till Karl. Han fick direkt ett bord, bordet där dom alltid brukade sitta lite avskilt från de andra. Markus fick inga konstiga blickar fast han hade på sig en vanlig jacka och jeans, det var bara därför han var karls son det visste han. De andra i lokalen var klädda i kostym och kvinnorna i tjusiga klänningar. Han såg bort mot ingången för att se om hans pappa och Julia var på väg och frös till när han såg en ganska kort tjej i en vacker röd klänning. Jonna var på väg åt hans håll men hade inte upptäckt honom än. Markus reste sig snabbt och smet ut bakvägen, han ville absolut inte träffa henne. När han kom ut fiskade han upp mobilen och tänkte först slå numret till sin pappa, men istället kom han på sig själv med att söka upp Danis nummer.
”Ja, Danis mobil.. Antingen så har väll telefonjäveln slut på batterier eller så vill jag inte snacka med dig…” Markus var både besviken och lättad. Han visste bara inte vilket av dom han var mest. Just då ringde hans telefon och han kände hur besviken han blev när han såg sin Karls nummer på displayen.
- Ja hallå.
- Vars är du någonstans? Karl var lät märkbart irriterad.
- Jag var tvungen att fara.. en kompis ringde..
- Ja, ja men vi ses hemma då.
- Ja. Hejdå. Markus började gå, han visste inte vars det var som om något drog honom framåt. När han gått ett bra tag såg han plötsligt vars han var. Gravstenarna syntes från långt håll men det var som om han inte hade sett dem fören nu. Han visste precis vart den låg. En stor marmorsten med svart ingravering. Blommorna han hade lagt dit sist hade vissnat. Självklart var det inget från Karl där, det var det aldrig. Anna- Maria Kaldén stod det med snirkliga bokstäver.
- Mamma, jag vet inte vad som händer just nu. Pappa verkar hata Dani, han har skickat iväg henne på något behandlingshem. Jag kände ett sådant kontigt sug i magen när hon for, det är kvar än. Det kan väll inte vara för att jag saknar det? Kan det? Markus suckade eftersom han trots allt visste att han inte skulle få något svar. Han började gå hem eftersom han ändå inte trodde Karl och Julia skulle ha hunnit hem. Han orkade inte med Julias smörande och sin pappas förmåga att aldrig vara nöjd. Alltid var det något som det var fel. Fast sin son avgudade Karl. Markus visste att han alltid fick precis vad han ville. Han viste också att han skulle ha varit väldigt bortskämd om inte hans mamma hade varit den ödmjuka person hon varit. Markus saktade in stegen när han närmade sig den stora villan. Han fiskade upp nyckeln, märkte till sin förvåning att det var öppet, öppnade dörren för att se något han aldrig skulle glömma.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
sandruskapuska - 29 apr 08 - 03:09- Betyg:  |
| vill veta!!!!! <3 |
| LA - 23 aug 07 - 07:20 |
| :) |
| bla_bla - 30 apr 07 - 05:27 |
| vad finns där....???:O |
| jullan95 - 29 apr 07 - 22:00- Betyg: |
| Vill också veta vem daniel är men anars bara bääst!! :P:) |
| Loollo_ - 15 feb 07 - 01:22- Betyg: |
| Meer ! ;P |
| Sorgsen_varelse_ - 25 jan 07 - 05:32- Betyg: |
| Jo du sa daniel i början. :S i typ andra delen lr nåt. när han kom på henne.. :S Bra novell annars. |
| dessan92 - 23 jan 07 - 02:12 |
| braa |
| Likeyou - 22 jan 07 - 04:41 |
| daniel? jag har väll inte nämnt nån daniel? |
| psychopatica - 22 jan 07 - 00:29 |
Daniel och Markus.. är det samma person?
annars jätte bra :) |
| meli - 21 jan 07 - 03:27- Betyg: |
| skit bra, fortsätt |
| Torn_rosa - 21 jan 07 - 02:40 |
| as bra :D fortsätt skriv! Fort :P |
| Ewe_ - 21 jan 07 - 02:24- Betyg: |
| meeer fan va bra de äe :P |
| Juppelina - 20 jan 07 - 21:21- Betyg: |
| meeeer:) |
| So_Sick - 20 jan 07 - 20:53- Betyg: |
Ehm.. En dum fråga.. Vem e Daniel och vem är Markus? Karl är styvpappan har jag fattat, o Julia Danis mamma..
Annars vill jag säga att novellen är jättenra.. |
| JennnyJ - 20 jan 07 - 05:05 |
| Skriv meer :) |
