blod, full, knullad, död (del 2) |
Mina andetag blir snabbare, pulsen ökar, jag kastar mig mot dörren. När jag väl kommit ut ur det lilla leksaksförådet så tar jag ett djupt andetag för att lugna ner mig. Jag tittar upp på himlen, den är lika mörk som förut men det har slutat snöa och tusentals stjärnor har tänts. Tittar du just nu på samma himmel? Eller har du helt glömt mig? Är jag bara ett vagt minne eller finns jag? Jag tar ett till djupt andetag och sedan börjar jag gå ner mot centrum. Ja, vi har faktiskt något om kallas det är. En mataffär, en skoaffär, kemtvätt, några busshållsplatser till olika ställen i Sverige. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har sett någon annan del av världen än här, här är alla mina sorger, alla mina tårar och allt mitt hat upplevt. Inte någonannanstans, frågan är om jag har missat en del av livet. Det här lilla jävla stället, det är här som ska föreställa mitt hem. Vad var det jag läste, ett hem, stället där man känner trygghet. Hahaha, ska jag skratta eller gråta?! Betyder det att jag aldrig har haft något hem? Jag går förbi kemtvätten och därefter fram till telefonautomaten som står oanvänd vid vägkanten.
Det är konstigt vad mycket man hinner på en natt i mörker. Klockan har hunnit bli 7 på morgonen men en lördagsmorgon i december är det ingen om rör sig i centrum. Under de timmar jag suttit i mörkret utan att kunna sova har jag hunnit konstatera att det ligger en tjugolapp i min byxficka och att det enda jag just nu vill är att ta min chans att bli blond, full, knullad och lycklig. Och under den tiden jag har suttit instängd i mitt fängelse och tänkt i mörkret har jag nu hunnit bestämma mig, jag ska ta min enda möjlighet och den här gången ska jag inte lägga på luren, jag ska låta alla signaler gå fram och jag ska få ett svar. Jag går in i en av de små glasburarna som finns runtom varje automat. Är allt byggt för att stänga inne människor? Man sitter ihop tryckta i alldeles för små lägenheter, inträngda på små små kontor, i leksaksföråd. Till och med när man ska förändra sitt liv och kliva ut i friheten blir man instängd i en bur, för allt är burar även om de är gjorda av glas. Som på zoo. Långsamt läser jag instruktionerna
Det är svårt att läsa för klisterlappen med instruktioner är nästan avskavd och så ingrodd med smuts att den vita ytan nästan är lika svart som bokstäverna. Men det här är min enda chans, ett djup andetag. Men någonting är fel, jag tittar efter någonstans att stoppa in min tjugolapp, bara för att hitta ett löjligt litet hål. Endast avsett för mynt, någonannanstans att stoppa pengarna i kan jag inte se.
Så jag sätter mig utanför ICA och väntar, väntar, väntar. Jag börjar vänja mig vid det här nu, alltid denna väntan. Klockan som sitter fastsatt ovanför ICAs ingång närmar sig tio allt mer, det är tydligen då de ska öppna dörrarna och släppa in mig i ännu ett fängelse. Väl inne på ICA plockar jag upp den skrynkliga tjugolappen och lämnar den till tjejen i kassan, hon tittar undrande på mig. Jag tittar tillbaka, hennes ögon är djupt blå och omringade med en tjock svart linje.
- Vad vill du?
Det tar ett tag innan hennes ord går in, jag står helt nollställd och tittar på henne. Ur hennes andedräkt kommer det en pust av gammal cigarett och jag tar ett steg tillbaka.
- Vill du inte ha din tjugolapp tillbaka då?
Nu förstår jag vad hon ville säga, hon med de blåa ögonen, de ögonen som utstrålar ett enormt lugn trots hennes stressade röst.
- Nej, men gärna pengar så att jag kan använda telefonautomaten där ute.
- Men varför sa du inte det från början då?!
Hon suckar men tar fram fyra femmor och lägger dom i min utsträckta hand.
- Tack!
Får jag ur mig och skyndar ut till automaten. Med darrande händer går jag in och lägger i mina pengar. Går snabbt igenom i huvudet vad jag ska säga och slår sedan numret jag slagit så många gånger men ändrat mig i sista stund. Men inte nu! Ett djupt andetag, signal efter signal går fram. Tänk om ingen svarar? Vad gör jag då?
- Marit Ekval
Det är första gången jag hör hennes röst sen jag var 5 år gammal. Då hon lämnade mig och pappa ensamma till världen, fast pappa var ju aldrig ensam. Hans bästa vän är spriten och den kommer ingen någonsin ta ifrån honom. Jag däremot, fick stå helt på egna ben och om jag trillade var det ingen där som kunde ta emot mig.
- Hallå, är det någon där?
Jag harklar mig och tar ett djupt andetag, men när jag öppnar munnen för att prata så kommer inga ord ut, de har helt fastnat i halsen.
- Hallå?
- Hej…. mamma
- Felicia, är det du?
Hon låter chokad, det är ju inte så konstigt. Undrar om hon någonsin såg sin flykt undan pappas våld som ett svek mot mig, för det var så det kändes.
- Jaa
Jag tar en lång paus och väntar på att hon ska säga någonting men det enda jag kan höra är hennes andetag på andra sidan luren.
- Kan jag få komma till dig?
När det väl kommer ut ur min mun låter det som en löjlig begäran, varför skulle hon vilja ha mig hos sig nu? Varför tog hon inte med mig den där dagen för 9 år sedan? Åh, vad jag saknar hennes lugna röst när jag hade drömt mardrömmar, hennes försiktiga händer på min panna när jag skakade i 40 graders feber. Utan att jag märkt det rinner tårar nerför mitt ansikte, den mur jag har byggt upp under de senaste åren har rasat under en enda natt.
- Pappa bara super hela tiden och vi bråkar varje kväll och ibland kan jag inte gå hem och jag fick sova ute ochochoch.. han slog mig!
Allt kommer ut i någon sorts förvirrad röra och hela jag skakar av gråt. Jag vet inte riktigt vad det är jag säger, det enda jag vet är att hon måste, MÅSTE låta mig flytta till henne.
- Jag.. men.. det är klart att du ska komma.
Jag bara gråter nu, det är det enda jag kan göra, världen försvinner i en suddig dimma.
- Vart är du någonstans?
- Ut.. utanför ICA nere i centrum
- Okej, så du ringer från en telefonautomat?
- Ja.. a
- Okej, lyssna på mig nu. Klockan är kvart över tio, jag ser till att du har biljetter till en buss som går vid elva tiden. Undertiden går du hem till pappa, packar ihop lite saker och sedan sätter du dig på bussen till Stockholm. Okej?
- Okej
Det piper i luren och plötsligt är mammas röst borta.
Lägg i mer pengar om du vill fortsätta samtalet..
Men jag har inga mer pengar så jag sätter mig ner i telefonkiosken. Det snurrar i huvudet, allt har hänt så snabbt. Jag försöker upprepa mammas ord i huvudet, buss Stockholm, klockan 11, hämta saker hos pappa. Aldrig i livet. Jag tänker inte sätta min fot i det fängelset igen. Jag sätter händerna runt mina fötter som helt domnat av kölden, först nu kommer jag på att jag inte har några skor. Vad spelar det för roll egentligen? Varför sätta sina fötter i ännu ett fängelse? Istället tar jag av mig strumporna och lämnar dem inne i telefonkiosken när jag långsamt tar mig ut därifrån. Jag går ner till busshållsplatsen och sätter mig på en bänk, nu börjar de första människorna vakna och rör sig ner hit till centrum. Men det är bara jag som väntar på en buss till evigheten. Det är bara jag som har lämnat oranga strumpor i en telefonkiosk. All sorg, alla tårar och allt hat, alla mina hemska minnen ska jag lämna här. Och aldrig, aldrig, aldrig ska jag komma tillbaka och hämta dem igen. Nu ger jag mig iväg till evigheten.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | xxXIdaXxx - 12 feb 08 - 00:19- Betyg:  | | skit braa! | | Lora - 20 dec 07 - 21:47 | | braaaaaaa!! måste fortsätta nu!!!:D | | Qwjag - 28 nov 07 - 00:15 | | bra skrivet | | tjoh - 27 nov 07 - 21:45- Betyg: | | åh så bra ! :D | | Mostroos_ - 27 feb 07 - 01:34- Betyg: | | dne här var också as fin ;) ska läsa näsat :D | Loollo_ - 16 feb 07 - 01:44- Betyg:  | | Jätte bra! :) | | juwlia_s - 24 jan 07 - 01:39- Betyg: | Du är helt ortoligt bra på att skriva..!
Funderat på att bli föfattare? :)
Ser verkligen, verkligen fram emot en
fortsättning, för det hoppas jag kommer!
Ha det bääst (; (; | | Bloody_tears - 19 jan 07 - 22:49- Betyg: | Du skriver skitbra !
längtar efter en fortsättning ! :) | | Beeriz - 18 jan 07 - 23:59- Betyg: | Asså det här är helt... jag finner inte ord! SHIT vad duktig du är!!!!
Keep up the good work...:D | | Juppelina - 18 jan 07 - 07:33- Betyg: | | jätte bra, fortsätt:) | | murrwels - 18 jan 07 - 07:06- Betyg: | | Skitbra :) fortsätt så! :) | | dessan92 - 18 jan 07 - 06:27 | | Braa!! :) | | empalove - 18 jan 07 - 06:16- Betyg: | | skit bra!!! mer:D | | delight - 18 jan 07 - 05:53 | neej, den e inte sann men har hämtat "inspiration" från mitt eget liv hehe.. det kmr mer snart =)
o tack så mkt för alla fina komentarer, de lyser verkligen upp i mitt tråkiga liv <3
kram =) | | love_you_too - 18 jan 07 - 05:51- Betyg: | håller med woops Du har talang
å ta vara på den!
Du kan komma långt
Mer?? plis | | woops - 18 jan 07 - 05:08- Betyg: | Författare?
Otroligt bra skrivet,
önskar jag kunde skriva så^^
Sant? o.O | | Sorgsen_varelse_ - 18 jan 07 - 05:07- Betyg: | | braaaa. meer snart! |
|
|
|
