Den nya kompisen! |
En mörk midvinters morgon låg Emma Frost i sin säng och sov djupt. Överallt var det bara vitt. Fåglarna hade redan flugit sin väg och det var is på sjöarna. Träden var nakna utan alla sina löv.
Sakta reste sig Emma upp. Idag var en stor dag, den första snön hade kommit och Emmas bästis, Ulrika Carlsson, fyllde 11 år. Emma klädde på sig snabbt. Hon längtade efter att få gå ut i snön. När Emma hade ätit upp sin frukost tog hon på sig sina utebyxor och jacka.
Ute började Emma bygga en borg. Efter en stund kom Ulrika och hjälpte till. Hon hade satt upp sitt ljusa hår och hennes ögon var glänsande blåa.
Efter någon timme var borgen färdig. De båda barnen klättrade ner i borgen. Borgen var så stor att där kunde sitta fyra barn. Emma och Ulrika kunde till och med ligga där.
Länge låg dem tyst och tittade upp i skyn. Snöflingorna åkte ner i deras ansikten. Till sist blev dem så blöta att de var tvungna att gå in och värma sig. Emma bytade till torra kläder och Ulrika lånade torra kläder av Emma. De satte sig framför teven med varsin kopp varm choklad och en skål popcorn.
De satt där resten av eftermiddagen. I alla fall tills det var mat. Ulrikas familj skulle komma dit och äta. De ville fira Ulrika tillsammans med Emmas familj.
När de båda familjerna satt runt bordet sjöng de för Ulrika och hon fick öppna ett paket. Inuti det paketet var den senaste boken, Klar Himmel. Efter det åt de pizza och tårta. När Emma hade ätit upp var klockan redan 20.00 och Ulrikas familj skulle gå hem.
”Hejdå, ha det så bra” sa mrs Carlsson.
”Det samma till er” sa mrs Frost.
Sen var det dags för Emma att lägga sig.
Nästa morgon vaknade Emma med ett ryck. Hon hade drömt en mardröm, men hon kunde inte komma ihåg vad hon hade drömt. Emma tittade på klockan, den var bara 6.30. Hon försökte somna om, men fick inte ro. Istället klädde Emma på sig och gick ut för att äta frukost. Då såg hon något som låg på dörrmattan. Det var en liten pappersbit. Emma tog upp den och läste:
I MORGON Kl. 16.00 I FÅGEL-SKOGEN.
Försiktigt vek Emma ihop pappersbiten och la den i fickan. Hon gick in i köket för att äta sin frukost. Mr och mrs Frost satt redan där och åt frukost.
”Godmorgon! Varför är du uppe så tidigt?” frågade mrs Frost.
”Jo, jag kunde inte somna om. Så jag beslöt mig för att gå upp istället” svarade Emma och satte sig ner på en stol.
Just då kom Emmas äldre bror, Robert, in i rummet. Hans långa krylliga hår hängde ner till axlarna. Robert var fem år äldre än Emma. Han satte sig ner bredvid Emma och tog ett glas juice. Emma tog också ett glas.
”Jaha, vad händer här då?” frågade Robert.
”Inget tror jag” svarade mr Frost. ”Jag tar fram flingor till den som vill ha.” Han reste sig och gick mot ett av skafferierna.
Efter frukosten gick Emma ut och åkte pulka med sin lillasyster, Lina. De gick till backen vid lekplatsen.
Där var redan några barn, men inte så mycket som där brukar vara. Emma fick genast syn på Ulrika som också var där med sin lillasyster. Hon sprang fram till Ulrika.
Medan de små åkte berättade Emma för Ulrika om papperslappen.
”Har du berättat det här för någon annan” undrade Ulrika när Emma hade pratat färdigt.
”Nä, det har jag inte” svarade Emma snabbt.
Dem satt tysta en stund. Ända tills Lina och Martina, Ulrikas lillasyster, kom och satte sig ner. De berättade ivrigt om hur de hade åkt nerför backen. När de hade berättat färdigt gick Emma hem med Lina.
De gick förbi fågel-skogen på vägen hem. Emma tittade osäkert in i den. Hon undrade vad som skulle hända i morgon. Hon tänkte på det resten av vägen.
Emma gick in på sitt rum när de hade kommit hem. Hon tog upp sitt block och började skriva. Emma tyckte nämligen om att göra egen musik. Hon spelade en melodi på sitt keyboard och kom sedan på en text till melodin. Låtarna var ofta i stil med pop och lugna låtar.
Den kvällen gick Emma och la sig tidigt. För nästa dag skulle hon vara med Linus Marklund, Fredrik Jensen och Ulrika. De hade nämligen en klubb tillsammans. Klubben hette ”The four”, eftersom de var fyra i klubben. Den handlade mest om att de snackade och var ute på äventyr.
Klockan ett stod Emma utanför Fredrikes dörr och knackade. Fredrike öppnade. De andra hade redan kommit. Dem gick in på Fredrikes rum och låste rummet. När de satt på golvet i rummet kom Emma att tänka på lappen. Hon öppnade munnen för att säga något. Då rörde något sig i fickan. Emma kollade efter vad det var. Hon såg att det var den lilla pappersbiten. Emma vände på den och läste:
ENSAM!!
Emma lade ner pappersbiten i fickan. Hon vände sig mot de andra. De hade börjat prata om äventyr.
”Vet ni vad Emma fick igår?” frågade Ulrika.
”Nää. Berätta!” sa Linus.
”Det var inget” sa Emma och blängde på Ulrika.
”Vet ni någon annan nyhet om äventyr?” frågade Linus.
Och så fortsatte det tills klockan blev kvart i fyra.
”Oj, jag måste gå nu. Hejdå!” sa Emma.
”Hejdå” sa de andra i rad.
Hon sa hejdå till de andra och började gå mot skogen. Skogen låg bara några kvarter bort. Så Emma fick gå en bit. Hon gick sakta.
När klockan var fem i fyra var Emma bland snår och buskar i skogen. Hon gick en liten bit till. Till sist kom Emma fram till en liten gräsplätt där det inte växte buskar eller träd. Hon satte sig när för att vila. Det kom en liten vindpust. Det kändes som ett täcke hade lagt sig över Emma. Hon kände sig genast trött och la sig ner. Hon somnade nästan direkt.
Hon gick genom fågel-skogen. Hon gick fram till platsen där hon nu låg och sov. Hon kunde se sig själv ligga på gräset och sova.
”Emma” hördes en röst. Hon reste sig upp och där framför henne stod en väldigt gammal man. Hon gick fram mot honom och neg lätt. Han bockade tillbaka.
”Följ mig” sa rösten igen. Den gamla mannen började gå och sakta följde Emma efter. De gick länge tills de kom till en äng. Emma sprang fram och började plocka blommor. Hon vände sig om mot platsen där mannen hade stått. Han stod där inte längre, nu stod en liten flicka i hennes ålder där i stället. Hennes hår var gyllenrött och räckte ända ner till midjan. Ögonen var glada och gröna. Försiktigt gick Emma fram mot flickan. Flickan tog tag i hennes hand och drog med henne för att plocka en bukett. Den buketten satte hon i Emmas hår. Emma gjorde likadant med henne. Tillsammans lekte de i det höga gräset. De skrattade nästan hela tiden.
Emma slog upp ögonen. Hon hade visst slumrat till. Hon tittade sig omkring, det var fortfarande ljust ute. Då såg hon henne, den lilla flickan i drömmen, ligga bredvid henne. Hon slog också upp ögonen och såg Emma.
”Jag heter Mary” presenterade hon sig. Hon sträckte fram handen.
”Jag heter Emma” sa Emma osäkert och sträckte fram handen, hon också.
De pratade lite om sig själv en stund. De skrattade lika mycket nu som i drömmen. Allt var likt bara det att de inte var på ängen nu. Efter en stund gick de hem till Emma.
Väl hemma låste de in sig på Emmas rum. Emma tog fram sitt block med låtar. Hon hade aldrig visat det för någon förut, men idag skulle hon göra ett undantag och visa det för Mary. Hon tyckte nämligen om Mary på något konstigt vis. Mary tyckte väldigt mycket om låtarna och frågade om de kunde skapa ett band tillsammans. Det tyckte Emma lät som en bra ide. De bestämde att de skulle heta ”De bästa vännerna”.
De hade jätte roligt resten av dagen att Emma glömde bort papperet.
”Du Mary, var det du som la lappen innanför dörren här hemma?” frågade Emma lite tyst.
”Det var min pappa. Han tyckte att jag skulle få en bra vän så han valde dig. Och du, jag gillar faktiskt dig. Du är den bästa vännen i världen” svarade Mary och kramade om Emma.
De var ända tills klockan blev nio och Mary skulle gå hem. De sa adjö till varandra och Mary gick hem. Emma gick in på sitt rum igen. Hon var väldigt trött nu efter denna dag, men hon var glad över att hon fått en ny kompis. I morgon skulle hon presentera Mary för dem andra i ”The four”. Hon skulle fråga om Mary fick vara med.
Emma somnade bara några sekunder efteråt. Och sov djupt hela natten och drömde roliga drömmar.
Tidigt nästa morgon vaknade Emma. Hon satte sig glatt upp i sängen. Det skulle vara ännu en bra dag. Hon bytade snabbt kläder. Emma åt snabbt upp sin frukost och släppte in Mary. Hon tog på sig ytterkläderna och de gick tillsammans ut.
De gick hem till Ulrika där gänget skulle samlas. Emma och Mary blev insläppta och de gick in på Ulrikas rum.
”Detta är Mary. Hon är min bästis och vill vara med i klubben” sa Emma och pekade bredvid sig.
De andra tittade länge och var tysta. Efter en stund sa Linus:
”Skojar du med oss eller? Alltså du, det är faktiskt inte roligt.”
”Va, ser ni inte henne? Hon står ju här bredvid mig” halvskrek Emma. Hon slängde upp dörren och rusade ut i hallen. Hon tog sin jacka och sprang ut.
Hon sprang in i skogen där hon för första gången hade träffat Mary. Emma satte sig på en stor sten och såg att Mary kom ditåt.
”Varför? Varför fattar dem inte? Varför kan dem inte se dig?” sa Emma och försökte hålla tillbaka gråten.
”Jo, det är så att bra riktigt bra vänner kan se och höra mig. Dina vänner verkar ljuga mycket för dig. Det var därför de inte såg mig” sa Mary tröstande. Hon sträckte på sig och gav Emma en kram. ”Och det finns en hemlighet jag vill berätta för dig” sa hon sedan lite tyst. Hon var tyst en sund. ”Min mamma är en häxa, en god häxa. Hon har råkat förtrolla min familj så att ingen kan se oss och hon kan inte göra något åt det.”
”Men något kan väl stoppa förtrollningen?” frågade Emma.
”Ja, men det är bara en sann vänskap som kan göra det. En riktig bra och stark vänskap” sa Mary osäkert.
”Men då ska jag ge dig det. Jag vet vad vi ska göra. Vi ska se på en bio, i morgon” sa Emma lite glatt.
”Vill du verkligen det?” svarade Mary glatt. Emma nickade som svar.
Sedan satt de där resten av kvällen och skrattade och pratade. Det märktes verkligen att de var menade för varandra. De skulle göra en massa roliga saker framöver och inatt skulle Mary sova hos Emma. Då skulle de prata om killar och göra en massa andra roliga saker.
När det blev mörkt gick de hem till Emma. De struntade i maten och gick direkt och la sig.
Mary skulle ge Emma en present, men Emma visste inte vad. De satte ner skrivbordslampan på golvet. De tog varsin filt och satte sig ner. Först av allt skulle Mary ge Emma sin present. Emma blundade och Mary tog fram någonting. Emma öppnade ögonen och såg en gammal och sliten bok. Hon sträckte på sig och tog boken. Emma slog upp den första sidan och läste högt:
”Denna bok handlar om trollformler för alla åldrar. Vad menar dem?”
”Eftersom du vill vara min vän ger jag dig lite magi. Och med hjälp av boken ska du lära dig mer” svarade Mary snabbt.
”Gud, det menar du inte! Du är världens bästa vän och då menar jag inte för att du ger mig magi utan för att du är snäll och omtänksam” svarade Emma glatt.
Under resten av kvällen lärde Mary Emma att trolla. De skrattade då Emma klantade sig och applåderade då Emma gjorde rätt.
De var precis så som vänner ska vara. De stöttade varandra i vått och i torrt. De två bästisarna gjorde allt möjligt den veckan. De gick på bio, på upptäcktsfärd, sov över och mycket mer.
Så var det de senaste månaderna. De hittade på nya saker varje dag. Och efter ett halvår kunde folk se Mary igen. Hon var lyckligare än någonsin och deras familjer blev vänner för livet. Det var inte såna tråkiga middagar då man bara pratar utan dem satt ute i trädgården eller inne och skrattade hela tiden. Efter dem hade ätit brukade de gå ut och hitta på någonting. Och alla var glada och nöjda med sina nya vänner. Alla var lyckliga.
|
|
|
|
