På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

född hora? del 3

Julia betraktade sin dotter som låg i den vita sängen omgiven av apparater och slangar. Men hon såg inte sin dotter, hon såg sig själv. 19 år tidigare hade det där varit hon. Det var egentligen inte svårt att föreställa sig själv där, hon visste hur mycket hennes dotter påminde om henne. Av hennes fars gener syntes inte många spår. Danielles vackra svarta hår som Julie själv hade var trassligt och låg fastklistrat mot hennes tinningar. Hennes ögon var sluta så man bara såg det långa täta ögonfransarna. Hennes stängda ögon gjorde att men gick miste om det ända hon ärvt av sin far, de mystiska gröna ögonen. Juli mindes när Danielle var nyfödd att hennes mormor alltid sa att hon hade kattögon. Danielles far visste ingen vem det var utom Julia själv, och så hade hon tänkt låta det vara. Till sin dotter hade hon sagt att han lämnade dem när Danielle bara var ett spädbarn, det var så lagom sant. Julias största farhåga var att Danielle skulle möta sin far, för om hon såg honom skulle hon förstå. Det fanns bara han med dom ögonen, och hans dotter förstås. Julia slängde en blick på Karl som vankade av och av vid fönstret. Han var inte glad, det syntes lång väg. Bredvid honom på en stol satt hans son och knappade på mobilen. Julia hade studerat son och far tidigare, de var långt ifrån lika. Danielle vackra drag hade han definitivt inte fått från sin far. Julia hade aldrig mött Danielle mor men hon måste vara mycket vacker, det förstod hon. Karl var robust, ganska kort och med en början till flint. Nä, utseendet var inte det som attraherade Julia, det var hans makt och hans bankkonto. Hon hade många gånger blivit kallad lycksökerska och alltid tagit illa upp, men ändå visste hon att det var just det hon var. Hon kastade en ängslig blick på sin man och bestämde sig för att det var dags att försöka mjuka upp honom lite.
– Karl älskling, skulle jag kunna få prata med dig mellan två ögon? Juli hade lärt sig den artiga frasen i jakt på Karl, i hennes hemtrakter sa man bara ”dra åt helvete” till personen men ville skulle lämna rummet.
– Markus, kan du gå ut en stund? Markus mötte sin fras blick och lämnade sedan rummet.
– Jag förstå inte vad som tagit åt Danielle.. började Julia men avbröts snabbt av Karl.
– Men det förstår jag, du har ingen kontroll över henne. Hon gör som hon vill och det är därför sånt här händer. Du måste kontrollera henen bättre, inte låta henne komma rännandes som hon vill.
– Men Markus...
– Han är en kille och är 17, Danielle är tjej och 16. Det är skillnad.
– Okej. Julia förstod att det inte var någon ide att argumentera emot. Det var Karl som hade makten.
– Dessutom.. Karl gick fram till sin fru och la händerna på hennes axlar.
– Med tanke på överdosen.. det är nog bäst att hon åker in på behandlingshem…
– Va?! Julia snurrade runt.
– Ja. Hon skulle ändå ha fått behandlig här hur som helst men då är det lika bra att ho åker bort ett tag. Va jag har hört har hon inte ett höjdar rykte.. Julia visste inte vad hon skulle säga. Lämna bort sin dotter på ett av de där behandlingshemmen? Hon visste precis hur svårt det var, hon hade varit där själv en gång. Visserligen inte på ett av de flotta behandlingshemmen hon viste att Karl planerade att lägga in Danielle på men ändå.
– Jag kan inte bara...
– Jo, du kan och du kommer att göra. Tro mig, det är bäst för alla.
– Karl.. du kan inte få mig att göra det här...
– Bara för två månader att börja med. Och om du sedan inte tycker det är lämpligt löser vi det då. Julia, jag insisterar. Julia visste att ett insisterande från Karl var inget annat än ett rent hot. Det eller så kunde hon vinka hej då till all lyx hon levt med det senaste halvåret.
– Jag antar att det är för det bästa.
– Precis älskling. De hämtar henne imorgon vid nio.
– Imorgon?!
– Imorgon. Kom nu så går vi och ser till att få i oss lite mat. Har hört att restaurangen bakom.. Dani öppnade ögonen så fort dörren stängts. Hon hade hört allt, att hon skulle på behandlingshem någonstans långt borta. En ensam tår letade sig ner för hennes kind när hon förstod att hon var helt ensam i det här.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 29 apr 08 - 03:05- Betyg: