väntan på dig.... |
ikväll...när isen färgats lila av nattens kalla måne,tycker jag mig se dina fotspår glänsa i snön över sjön.
Undrar vart de fotspåren leder? Följer dem längs kanten på sjön, vågar inte ge mig ut på isen...
de leder in i skogen,skogen som vilar i snö och mörker, den döljer så många hemligheter.
Jag kan inte se vart de tar vägen,jag stannar å väntar... för tänk om du kommer ut ur skogen! med ditt vackra leende! med din öppna famn! Tänk om....
Tänk om du inte kommer ut? tänk om du genom den svarta skogen gått till en annan famn? till en ny kärlek? med samma leende, samma famn, och gett din kärlek till nån annan som väntar på dig liksom jag.......
sakta följer jag vägen tillbaka...med blicken följer jag dina fotspår...i det kalla ljuset ser jag hur de sakta flyter samman med snön. Förvillas jag eller fanns de på riktigt?
Fanns bara önskan av att se dem där eller är det naturen som sakta sväljer varje spår av kärlek som förvillat sig ut ur var människas hjärta.....
Jag hukar mig ner vid strandkanten, ritar i snön vad min själ aldrig sagt och vad mitt innersta alltid förnekat. Jag ryser av kylan och tänker om jag väntar här kanske du kommer ut snart och hämtar hem mig, så jag bäddar in mig i snön som faller från den mäktiga natten och känner att kylan snart går över och istället värmer mig...bedövar mig... förintar mina sinnen och söver mig ifrån medvetenhet.
Därborta ser jag solen gå upp, allt blir så ljust och så verkligt att jag vill bära luften....en silhuett närmar sig...det är du...du ler och slår ut dina armar, du tar mig hemåt och lovar mig evig kärlek... och aldrig mer faller snön och fryser världen till is....
aldrig mer faller mörkret över det som varit så ljust...
aldrig mer andas jag förgäves för dig....
aldrig mer sköljer tvivlet in över den frusna strand där jag väntade på din kärlek....
|
|
|
|
