Livsglädjen dog.! |
Det börja när jag var tretton år
livet blev så fel.jag började 7:an på
en skola i malmö.Man va tuff om man börja röka
och skolka jo det är klart jag ska vara tuff
man ska juh vara som alla andra.det började med skolka
sen blev det smygröka. Man tog en flaska straksprit
på helgen och allt blev bara värre med tiden
kroppen var trött hängig och tårarna föll från kinden
varje dag.Det var inte jag, Skrek min stjäl hela tiden.
Men vad gjorde det jag var tuff nu vikten öka
sömnen minska,livsglädjen dog. Nu var jag trött
på allt det vanliga, jag tog starkare och varje dag
tog jag ngt för att orka med livet att orka
stå på mina ben.Vännerna försvann och några
kom med i skiten,Jag orkade inget längre
jag var inte mej själv kroppen orkade
inte ta emot mer stryck,Jag tog en kniv och skar
mej lite varje kväll på armar och ben.
En kväll ville jag inte leva mera,jag tog en kniv och
en burk med tabletter jag tog alla och börja skära
i mina senor jag hörde hur det sprack och blodet droppad ner
på golvet mitt. Jag lade mej ner i sängen och tänkte
jag såg ett ljus och jag skrek i mina stjäl.Min mamma
kände något var fel och kom in på mitt rum hon rädda mitt liv.
Jag blev piggare efter någon vecka,jag kände mej som en nya männsika
ända till jag gick tillbaka igen.Jag var borta igen och stjälen skrek.
Men livet gick vidare och min mamma och jag flytta,
Kroppen blev ren och kroppen blev piggare
jag kände mej så frisk och att jag levde igen,
Nu vet jag vad livet är det är blod,svett och tårar men även lycka
jag klara det då klara du det.
Det kommer alltid finnas ett sår i hjärtat och minnen
kvar men livet går vidare det kommer fler motgångar men
bara man är stark och har vilja till det så klara men det!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Cilises - 9 nov 05 - 20:35- Betyg:  | Den visar hur viktigt det är att stå på sig för att det finns lycka att hitta även när man kommit väldigt snett.
En bra novell! |
|
|
|
