Mitt liv likt alla andras! [Del:4] |
Kapitel 4:
- Sussie? Hur är det med dig? Är du okej? hörde jag en röst långt borta som sa, och jag kände hur ett par händer skakade mig om axlarna.
Jag slog försiktigt upp ögonen, och visste för ett ögonblick inte var jag var någonstans. Flera personer stod lutade över mig, och alla såg oroliga ut. Jack satt bredvid mig, och han var nog den som såg mest orolig ut av alla. Jag tog mig om huvudet, och stönade svagt, för det värkte och dunkade som satan.
- Har du ont någonstans? sa en tjej som stod i närheten.
- Mitt huvud värker mumlade jag, och grimaserade.
- Det är inte så konstigt, för du slog i huvudet i bordskanten när du svimmade sa Jack.
Nu kom minnena tillbaka. Festen, Gabriel, och tjejen som hade skrikit det där hemska skriket. Och sen den där hemska synen som mötte både mig och Jack, då vi kom ut ifrån toan för att se vad som hade hänt. Det som hade fått mig att svimma.
Jag såg fortfarande synen av det inuti huvudet, och jag rös vid tanken på det. En tjej hade legat på golvet, med en sönderslagen flaska vid sidan om kroppen. Hon hade haft ett stort otäckt sår i huvudet, och det hade runnit blod ur det. Det hade inte sett ut som om hon hade varit vid medvetande.
- Tjejen, hur gick det med henne? sa jag och försökte resa mig upp, men fick ge upp då jag märkte att allt snurrade runt mig.
- Sådär. Ambulansen kommer nog snart sa Jack. Hon ligger på soffan inne i tv-rummet så länge.
- Vad hade hänt henne? sa jag oroligt.
- Vi vet inte riktigt, för hon har inte gett något riktigt svar, men tydligen var det någon som hade kastat flaskan i huvudet på henne och sen stuckit härifrån sa killen som hade festen.
Plötsligt hörde vi någon som bromsade in utanför, och ambulansmän kommer inspringande. Några visade dem var tjejen låg, och de sprang in och tog hand om henne. En av dem kom fram, och frågade hur det var med mig.
- Det är okej sa jag. Jag svimmade bara när jag såg tjejen, och sen slog jag i huvudet.
Efter en titt på mitt huvud, konstaterade han att det var okej, och att jag inte behövde åka in och kolla det. Jag var väldigt lättad över det, för att åka in och sitta och vänta på ett tråkigt sjukhus, det hade jag inte någon lust till. Om jag skulle vara ärlig så hade jag inte någon lust att stanna kvar på festen heller. All härlig feststämning verkade ha försvunnit i och med olyckan. Om det nu hade varit någon olycka. Folk stod och såg oroliga ut, och det var flera som började ta på sig jackorna för att ge sig av. Jag tyckte synd om killen som hade festen, för hade inte det här hänt så hade det säkert kunnat bli en riktigt lyckad fest. Men för mig så hade det faktiskt blivit lite för mycket. Först chocken av att se sin pojkvän med en annan tjej, sen synen av den skadade tjejen, och sen att svimma. Jag ville bara hem, och Jack såg inte ut att vilja vara kvar heller. Jag mötte hans blick och nickade menande mot jackorna, och han nickade. Jag gick bort och tog på mig skorna, och det värkte fortfarande lite i fötterna, men jag kunde ju inte precis gå barfota. Jag tog på mig jackan och väntade otåligt på Jack. Han stod och snackade med killen som hade festen. Jag visste faktiskt fortfarande inte vad han hette, och det var lite pinsamt. Efter en stund kom Jack, och vi gick ut. Det var helst tyst ute, de flesta låg och sov. Hela natthimlen var fylld av tusentals stjärnor, och jag tittade fascinerat upp emot dem, och hoppades att en stjärna skulle falla så att jag fick önska mig något. Men det gjorde det ju inte såklart. Jack följde mig hem och sen hem till sig. Jag öppnade ytterdörren försiktigt och gick in. Det var helt mörkt därinne, och jag smög fram på tå, så att jag inte skulle väcka någon. När jag låg i sängen, och drog det varma täcket över mig så kändes det skönt att vara hemma. Jag var inte någon som älskade hemmet, och saligt mumlade "Hem ljuva hem" för sig själv, men nu kändes det faktiskt skönt att vara hemma. Jag somnade snabbt den kvällen, med täcket upp till nästippen. Jag vaknade framåt niotiden av att någon skrattade och sjöng därnere. Jag försökte irriterat dra upp täcket över huvudet, men när inte det hjälpte så tog jag kudden och tryckte den hårt över huvudet. Trots det så hörde jag fortfarande ljudet av min lillasysters gälla röst därnere. Nu får det fan vara nog! Tänkte jag ilsket, och sprang nerför trappan, och in i vardagsrummet där det där avskyvärda ljudet kom ifrån. Min lillasyster Mia stod där och sjöng i en mikrofon för full hals. Runt hennes hals var en rosa, glittrig sjal knuten, och hennes knubbiga, femåriga kropp svängde taktfullt till musiken som strömmade ut genom högtalarna. Helt plötsligt såg hon mig i dörröppningen, och log ett stort soligt leende och höjde mikrofonen och började sjunga. Det lät hemskt, och när hon skulle försöka sig på den berömda Celine Dion-tonen så höll jag för öronen och grimaserade.
- Snälla, sluta! Bad jag Mia till sist.
Jag lovar er, ni hade inte heller inte stått ut med den tortyren särskilt länge.
- Varför det? sa Mia förvånat.
- För att det.. inte låter så bra sa jag. Jag ville inte säga rätt ut att det lätt förfärligt. Jag ville ju inte såra henne.
- Nää, det gör det inte alls! sa hon självsäkert. Jag sjunger jätte bra, så det så!
Sen började hon sjunga igen. Det var ingen idé att försöka att övertala henne att sluta, för det skulle hon inte göra. Hon var väldigt envis, och jag tror att det är jag som lärt henne lite av det. Att aldrig ge sig. Fast jag trodde ju aldrig att det skulle slå tillbaka mot mig själv.
Det verkade inte som om det skulle bli mer sovande för mig, så jag gick in i köket och började plocka fram frukost. Jag tog tidningen och satte mig och tittade i den medan jag åt.
På framsidan stod en rubrik som fångade mitt intresse. "Flicka misshandlad på fest" Kunde det kanske vara den flickan på den festen där jag var? Jag bläddrade snabbt fram till sidan 21, och visst var det den festen. Jag läste igenom artikeln, och tydligen hade hon polisanmält händelsen. Det stod bl a att polisen än så länge inte visste vem som hade slängt flaskan i huvudet på henne.
Jag slog igen tidningen, och funderade på vem det kunde ha varit som kastade flaskan i huvudet på henne. Hon verkade ju inte minnas det själv.
Var det någon som jag kände?
Fortsättning Följer! :)
Kommentera gärna! :)
Och ni som följer "Hemligheten", och "Då jag träffade dig!" så kommer det nya delar på dem snart, men har fått lite hjärnsläpp på dem. Har fastnat lite. Men delar kommer snart, förhoppningsvis :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JuliaPulia_ - 29 jan 07 - 16:57- Betyg:  | | jättebra :D | | Baaaaby - 28 jan 07 - 01:36- Betyg: | | bra! fortsätt så! :D | | vikkii - 21 jan 07 - 06:53- Betyg: | | sjuukt bra :D | | MIax - 20 jan 07 - 01:20- Betyg: | | Braa vill höra fortsättningen ^^ | | HateMyLife - 18 jan 07 - 06:37- Betyg: | | Oj oj :) Bra bra ! fortsättning !! | | Triangel - 17 jan 07 - 04:54- Betyg: | | shit va bra fortsättning? snabbt! | | Lovely__ - 17 jan 07 - 03:16 | UneverNow hade rätt, jag hade skrivit fel och råkat skriva Joel, istället för Jack.. som han juh egentligen heter.
Men ändrade alla Joel till Jack nu, så nu är det fixat och allt har förhoppningsvis blivit rätt :) | | woops - 17 jan 07 - 01:23- Betyg: | Jättebra^^
Hoppas hjärnsläppet släpper snart,
orkar inte vänta hur länge som helst på de andra :D:D | | STruTSEn_91 - 16 jan 07 - 20:45- Betyg: | Jäätte bra:D längtar efter nästa del :D super!!
kram | | UneverNow - 16 jan 07 - 06:36- Betyg: | | Jätte bra men Joel?? hette han inte Jack?? | | nicolette - 16 jan 07 - 05:02- Betyg: | | Så bra:D"!! |
|
|
|
