Vass Kniv |
Han rycker till i hela kroppen, svetten rinner, händerna darrar och hjärtat bultar hårt. Han har drömt igen om saker som hänt för länge sen, men ingen vet och ingen ska få veta. Drömmar han helst vill glömma helt.
Förresten, du vill nog veta vad han heter, han heter Esaias, men alla kallar honom Ez. Han är en helt vanliga kille på 15 år. Eller är han helt vanlig? Ja, det är väl det jag ska berätta för er nu.
Han ställer sig upp, svetten rinner fortfarande, händerna darrar och hjärtat har inte saktat in. Han kollar ut genom fönstret, fortfarande natt, han kollar på klockan, 3.30. Inte en natt till utan sömn, han somnade ju för 20 minuter sen. Han sätter sig på fönsterkanten och funderar. Varför skulle allt hända honom? Varför skulle det onda jämt söka upp honom? Varför var han ens född?
Dessa tankar har jagat han i flera år. Han har funderat länge på att avsluta livet och bara försvinna.
Han går till köket och sätter sig. Det är så tyst och skönt. Men tystnaden skrämmer honom, tystnad betyder bara att alla tankar kommer igen. Han tänker, tänk om jag bara skulle avsluta det här, nu och här. Han går ut på balkongen. Det är kallt, han kollar ut och ser alla de höga husen runt omkring. Han tänder en cigarett och sätter sig ner på stolen och tänker. Tar ett bloss och viskar nästan ljudlöst till sig själv ”Jag vet inte varför allt har hänt mig, men jag vet att i morgon är allt slut, all smärta tar slut. Antar att ingen skulle bry sig ändå.” Han tar ett djupt bloss till och tänker igen, ja i morgon ska han dö det har han bestämt. Han ser ingen speciell anledning med att leva, efter allt som har hänt. Han tar några bloss till.
Fast något inom honom försöker ändå hindra honom, men han lyssnar inte. Det är bara idiotiskt att inte dö.
Han släcker cigaretten och går in i köket och hämtar en vass kniv. Han lägger den mot armen och skär ett snitt och känner blodet rinna, den sköna känslan, kicken av att känna sitt eget blod. Ett sätt för honom att få ut smärtan på insidan. Han skär ett till, och ännu ett till. Så nu får det vara nog, det är faktiskt inte meningen att han ska dö av blodförlust, för han har redan bestämt sig för hur han ska dö.
Tiden går och sakta går solen upp, för sakta tycker han. När klockan slår åtta vet han att snart är det skola, tillbaka till allt.
I skolan trivs han inte direkt, för dom i klassen är inte speciellt snälla vid honom, men nu måste han i vilket fall gå.
Han går sakta till skolan, finns ingen anledning att gå fort. Han är redan sen, så vad spelar det för roll om han kommer lite senare. En minut hit och dit spelar ingen roll och han ska aldrig mer komma sent igen, för det här är sista gången han går till skolan, sen är det slut.
När han kliver in i lektionssalen så kollar alla på honom, Per, klassen pajas skrattar åt honom och säger högt och tydligt ”Ez är du sen idag igen”?
Han sätter sig längst bak och tänker på varför han egentligen går till skolan, för det spelar ingen roll, han ska dö så enkelt är det bara. Fast något försöker hålla honom tillbaka, vad är det som håller honom tillbaka? Han tänker djupt, finns det något att leva för? Fast han har faktiskt vänner, som bryr sig. Fast dom förstår inte riktigt, varför han måste göra det. Han har försökt förklara varför han måste och vad han varit med om, men dom förstår honom faktiskt inte, hur smärtsamt det är att bara på alla dessa minnen och tankar. Varför kan han bara inte glömma? Allt som har hänt är så hemskt och det förtär honom inifrån.
Nu kliver läraren in i klassrummet, Nicklas, hans handledare, faktiskt hans kompis också, hans enda på hela skolan känns det som. Hans vänner går på andra skolor, tur det kanske, annars kanske han inte skulle ha dom. Nicklas har han i Matte, SO och Idrott. Nu var det meningen att de skulle ha Matte, men han säger något annat. Han öppnar munnen och säger: ”Det är meningen att vi ska ha matte nu, men vi kommer att ha klassråd.”
Klassen blir tyst, klassråd är alltid jobbigt.
”Det är klassresa om ungefär två månader. Så jag vill att alla berättar vad dom vill att vi ska göra.”
De skulle till Polen och vara där. Ez känner hur svetten börjar rinna, vad han ska säga, han ska faktiskt inte med. En efter en börjar tillslut är det hans tur.
”Ez vad vill du göra på klassresan?”
Ez känner hur orden bara flyger fort ut ur hans mun: ”Jag ska inte med.”
Nicklas ser förvånad ut och frågar: ”Ska du inte med? Varför ska du inte det nu då?”
Han svarar snabbt: ”Det får ni veta i morgon.”
Klassen blir tyst, vissa verkar till och med le. De är glada att han inte ska med. De bryr sig ändå inte. När alla svarat så slutar lektionen och Nicklas ber alla gå ut ur klassrummet
”Ez du stannar, jag vill prata lite med dig”.
Han sväljer hårt och känner hur svetten börjar rinna och hjärtat bultar hårt.
Så börjar Nicklas fråga ut Ez.
”Varför ska du inte med nu då?”
”Ja men jag sa att det får ni veta i morgon.”
”Vad får vi veta i morgon?”
”Det vet du då”
Han torkar svetten på pannan.
”Varför svettas du? Det är inte speciellt varmt här inne idag.”
”Jag vet inte.”
”Ez är det något som har hänt som du vill prata om?”
”Nej, det har det absolut inte och även om det hade hänt något skulle du vara den sista jag skulle prata med.”
”Du får välja mellan att jag skickar upp dig till kuratorn nu direkt eller att du pratar med mig nu”
Ez reser sig tvärt.
”Jag tänker absolut inte prata med dig eller den där jobbiga tanten. Nu går jag hem.”
Han går mot dörröppningen och öppnar dörren. Nicklas säger snabbt: ”Vi syns i morgon då.”
Ez svarar: ”Nej, det gör vi inte”
Efter att Ez gått ut ur klassrummet sätter sig Nicklas sig ner i lärarstolen. Han tänker och ritar en mindmap på vad Ez hade sagt, och försöker koppla allt samman.
Först och främst ska Ez inte med på skolresan och Nicklas får inte veta varför förens i morgon. Han svettas samtidigt som att han vore nervös och han sa att dom inte kommer synas i morgon. Fast hur ska han få veta i morgon om Ez inte kommer?
Nicklas tar upp en pärm i lådan i skrivbordet, han slår upp den och letar reda på Ez mammas mobilnummer.
Han slår det, det går några signaler, och så svarar hon.
”Hej, det är Aina!”
”Hej! Detta var från Nicklas, Esaias klassföreståndare.”
”Ja, är det något jag kan hjälpa dig med?”
”Jag bara undrar om Esaias inte ska till skolan i morgon?”
”Jo det ska han. Varför undrar du?”
”Jag bara undrade. Du får ha det så bra. Hej då.”
Han lägger på, nu börjar han bli orolig. Tankarna flyger i hans huvud, varför ska han inte komma i morgon? Ska han skolka?
Nicklas reser sig upp och börjar gå mot matsalen, men på vägen dit så känner han på sig att han borde åka hem till Ez. Så han sätter sig i bilen och börjar köra mot Ez. Han bor nästan en mil utanför stan. När han kört en bit så ser Nicklas honom och saktar ner och frågar.
”Vill du ha skjuts?”
”Nej, jag klarar mig bra själv. Jag kan gå.”
”Får jag gå med dig?”
”Jag kommer inte att prata med dig, men vill du gå här som ett fån så är det helt ditt val.”
”Ja det gör jag gärna.”
Nicklas tar nästa avfart och parkerar bilen mot kanten och börjar gå med Ez. Han är tyst, de bara går. Efter nästan tio minuter så säger Ez.
”Varför vill du gå med mig?”
”Varför skulle jag inte vilja det?”
”Alla hatar mig, det borde du också göra.”
”Nej, klart jag inte hatar dig! Jag gillar dig skarpt och du är en god vän till mig.”
”Tack, men du kommer att slippa mig snart ändå.”
”Vad menar du?”
”Det får du att få veta i morgon.”
Det blir tyst och Nicklas förstår att diskussionen är slut. När han inte kommer på något bra att säga. Så vänder han på klacken och säger adjö och vänder sig om. Plötsligt ser han bakom sig Ez vända sig om och säga.
”Menar du verkligen det du sa?”
”Ja det gör jag, alltihop.”
Nicklas börjar gå mot sin bil igen. När han sitter i bilen och kör in i skolan så tänker han på vad Ez menar med allt han säger. När han kommer till skolan gå han upp på sitt kontor och tänker på vad han ska göra.
När det börjar mörkna ute så tänker Nicklas att det är dags att åka hem. När han börjar närma sig centrum ser han Ez. Vad gör han ute så sent? Tänker han, klockan är över 23.00 och i morgon är det skola. Han saktar ner och parkerar på torget. Han har en svart luv tröja och höjer luvan och går nästan hundra meter bakom Ez.
Efter en stund kommer Ez fram till Higland Home bron. Den högsta bron i kommunen, där ska han hoppa, två hundra meter rakt ner mot ett vatten fall med klippor under. Han klättrar upp och ställer sig på räcket. Håller i en pelare till vänster. Direkt efter hör han hur någon helt svartklädd klättrar upp på räcket och ställer sig där. Ez ser inte vem det är. Men plötsligt säger mannen.
”Hej Ez!”
”Hej, vem är du?”
Mannen tar av sig luvan och plötsligt ser Ez vem det är och frågar.
”Nicklas, vad gör du här?”
”Jag såg dig gå genom stan och tänkte att jag följer efter i och med att jag var orolig för dig och undrade vad du planerat. Nu tror jag att jag förstår, du tänker hoppa?”
”Ja du har fattat precis rätt.”
”Ja men hoppar du hoppar jag efter dig.”
Ez tänker en stund och säger.
”Varför skulle du göra det?”
”För jag bryr mig om dig såklart och det finns det många som gör.”
”Ja men det blir bättre om jag dör. Ingen skulle sakna mig och alla hatar mig.”
”Nej, jag skulle sakna dig och hatar dig inte och din klass skulle sakna dig och dina vänner skulle sakna dig.”
”Nej, det tror jag inte på. Nu hoppar jag.”
Nicklas ser hur pojken börjar släppa och ser en möjlighet att kunna putta honom bakåt och ner från bron. Nicklas tar chansen och puttar ner Ez från räcket och ser hur han landar på rumpan på bron.
Nicklas går ner från bron och reser upp Ez.
”Du ska inte ta livet av dig idag.” Säger Nicklas med sträng röst och så säger han till Ez ”Kom nu så går vi hem till mig och äter chips.”
Så går de hem och äter chips. När de suttit där ett tag så säger Nicklas.
”Du vet att jag måste ringa till sjukhuset nu och säga till dem att skriva in dig?”
”Nej, det får du inte! Absolut inte!”
”Jo jag måste för jag ska skydda dig, du har hela livet framför dig och du är smart och kommer bli något stort!”
”Nej, nu går jag.” Ez reser sig upp men Nicklas stoppar honom och lyfter telefonen och ringer upp till sjukhuset.
Ambulansen kommer snart och Ez blir skjutsad till sjukhuset där han får hjälp med sina tankar och med att få ordning på sitt liv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ninnia - 26 feb 07 - 08:46 | måste bara få veta....
vem är den nya "nicklas"??? den som kan rädda dej denna gången? | fulaste-flikkan - 14 jan 07 - 20:40- Betyg:  | | JÄTTE BRA!!! =) | | jageinlove - 14 jan 07 - 05:32 | Jätte bra ! Man lever sig in i den.
Slutet va jättefint! | | white_and_black - 14 jan 07 - 04:32- Betyg: | Du är väldigt bra på att skriva.. jag läste bara ”Nej, nu går jag.” Ez reser sig upp men Nicklas stoppar honom och lyfter telefonen och ringer upp till sjukhuset.
Ambulansen kommer snart och Ez blir skjutsad till sjukhuset där han får hjälp med sina tankar och med att få ordning på sitt liv.
Och ajg förstod vad hela novellen handlade om.. Bra skrivet.. |
|
|
|
